Många av oss har säkert haft eller har fortfarande en hobby. Kanske har hobbyn börjat som ett försök i barndomen och varit pausad en tid för att ha tagits upp på nytt då vi har blivit äldre.
Själv fick jag möjlighet att som liten pröva på mångsidiga hobbyer från musik till motion både enskilt och i grupp.
Som liten deltog jag i sagobalett och gymnastik, provade på att spela piano och badminton, jag simmade och red och var med i scouterna. I Pargas fanns det många möjligheter.
Vi bodde långt från centrum, men föräldrarna körde syskonskaran jämlikt och utan att tröttna som taxichaufförer runt socknen. Jag tyckte också om att läsa på min fritid och tillbringade mycket tid i biblioteket. Dessutom byggde jag kojor och grejade i skogen.
Det är bara två av mina hobbyer som har fortsatt upp i vuxen ålder. Att rida ger mig som mamma egen tid varje vecka, för att sitta på ryggen på en 600 kg:s bjässe betyder att man måste vara närvarande i varje steg – ett effektivt sätt att tänka på annat än jobb.
Scoutingen å sin sida ger en fin motvikt till arbetsdagar inomhus: skogsutfärder, upplevelser och att tänja på sina egna gränser.
Familjens barn har fått välja sina hobbyer och fritidsintressen, men sist och slutligen har scoutingen blivit vårt gemensamma intresse.
Vi har sovit otaliga nätter i tält, deltagit i läger och evenemang, snickrat och suttit vid lägerbålet och grillat korv eller marshmallows samt upplevt många andra fina saker tillsammans. Scouting är ett mångsidigt sätt att tillbringa tid på tillsammans för alla åldrar.
Jag har inte vågat eller velat räkna hur många timmar jag under årens lopp har lagt ner på att planera och möjliggöra utfärder, veckomöten och olika evenemang för barn och unga.
Min över trettioåriga scoutbana har garanterat inneburit tusentals timmar med min hobby. Samtidigt är det inte den tid som jag har använt som är det viktiga utan ännu viktigare är vad jag har fått ut av det – ledarskapserfarenhet, att växa till ansvarstagande, möjligheten att få uppleva glädjen i att göra något tillsammans med andra, tack och leenden av barn.
Som vuxen har jag kunnat erbjuda barn något icke-materiellt, det vill säga av min tid, glädjen av att få höra till en grupp och mångsidiga aktiviteter. Jag kommer aldrig att glömma hur jag till exempel för något år sedan tillsammans med min nya scoutkompis ledde ett läger för 2 300 personer och dessutom betalade samma deltagaravgift som alla barn på lägret.
Vi fick ta del av hisnande föreställningar på en amfiteater, maskoten cirkulerade och gjorde barnen glada på programplatserna och maten tillreddes i stora fältkök i skogens dunkel. Allt gjordes oavlönat och tillsammans. Det är många som aldrig har varit scouter som har haft svårt att förstå det här.
Om du vill ha något nytt att göra på din fritid eller om du har möjlighet att ge av din tid, tveka inte att komma med. I Pargas centrum finns tre scoutkårer. Vi i den finska kåren Paraisten Merikotkat har lyckats få med flera nya vuxna: föräldrar till scoutbarn, sådana som tidigare själva har varit scouter, naturintresserade och nyinflyttade. Alla är välkomna och det finns något för alla! Du kan utnyttja dina styrkor eller lära sig något nytt.
Heidi Luoto
Informationsansvarig och uppdragschef för Paraisten Merikotkat samt ordförande för vuxengruppen i Lounais-Suomen Partiopiiri.
Översättning: Carina Holm
Kommentarer