– Att kalla det en ren komedi är kanske att ta i, men pjäsen är nog skriven med glimten i ögat, utan att för den skull vara någon fars. Det finns ett underliggande allvar också, säger Leif Granit.
Processen har medvetet varit utdragen, det har tagit sin tid att både övertala skådespelare – amatörer allihop – samt att bearbeta texten till sin slutliga form. Skådespelarna har också fått vara delaktiga i den processen och bidra med egna detaljer.
– Dessutom har vi repeterat i lugn takt och hållit paus över sommaren, vilket betyder att pjäsen har levt hela tiden, säger Kim Lund som spelar Harald Rehnlund, alias titelns ”Båtsman”, en 49-årig skärgårdsbo.
Såväl han som Lena Långbacka och Juhani Lindberg är regissörens fynd från helt andra sammanhang än teatervärlden.
– Man måste medge att det nog har varit tungt ibland då man snabbt fått lov att koppla om från jobbet till repetitionen, säger Lund.
– Det roligaste har varit Leifs sätt att vara uppmuntrande och få en att glömma allt annat då det är repetition, säger Långbacka.
– Det har varit oerhört roligt att se pjäsen utvecklas. Det har känts tryggt att jobba med Leif, säger Lindberg som också haft ett finger med i byggandet av dekoren.
Den röda tråden i pjäsen är förhållandet mellan två vuxna människor som träffar varandra via en kontaktannons på nätet. Det är motsättningarna stadsbo-landsortsbo, kvinna-man och modern-konservativ som skapar komiken. Föreställningens primus motor och ciceron är Juhani Lindberg, eller Allan Wisklander, som styr tempot.
– Pjäsen handlar om vuxnas relationer, så någon barn- eller ungdomspjäs är det inte. Jag skulle tänka mig att man ungefär från högstadieåldern och uppåt kan tänkas få ut något av pjäsen, säger Granit.
Mikael Heinrichs
050 306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi
