Historielöshet

En smårolig historia från tiden som lärare: En kollega visade klassen en bild och frågade hur man kunde se att det handlade om stenåldern. En elev svarade: fotografiet är fotat i svartvitt!

Nej – det är inte lätt med tidsbegrepp och historiska sammanhang i lågstadieåldern. Tror ändå att historiekunskapen och framför allt förståelsen nog kommer med åldern. Men dessvärre inte alltid och inte för alla.

Tyvärr ser man ibland skräckexempel på luckor i historiekunskapen. Det finns de som förnekar förintelsen och det finns de som inte har en aning om hur illa det gått när demokratin satts ur spel.

Alltför många vill måla en radikal nationalistisk bild av sin historia, en förvrängd verklighet där inflytandet från den omgivande världen förminskas och utraderas.

Frågar man mej är historia bland de absolut viktigaste ämnena i skolan. Kan man inte och förstår man inte sin och andras historiska bakgrund går man vilse både idag och i morgon.

Det finns historiska framgångar vi absolut borde bygga vidare på och det finns historiska misstag som aldrig borde få upprepas.

Historia är kunskap men framför allt förståelse av omvärlden.

Kanske det inte var så viktigt att lära sig om Epaminondas sneda linje eller andra krigstekniska element i antikens historia men att lära sig om antiken och dess mytologiska värld är bland de bästa minnena från skolans lektioner. Kanske de blev pusselbitar i den egna världsuppfattningen utan att man nånsin förstått det.

Läroplanen i ämnet historia har alltid varit sprängstoff. Stalin såg till att bilderna av Sovjetunionens ledare förändrades beroende på vem som han skickat till en säker död i Sibirien, de retuscherades från läroböckerna och endast Stalins sanning lärdes ut.

Tyvärr har inte ränderna helt gått ur och grannens bild av det Stora fosterländska kriget sammanfaller inte helt med den bild vi har av exempelvis vinterkriget.

Världen är full av stater som mer eller mindre förvränger bilden av den övriga världen och förskönar de egna makthavarna.

Att det sker via fake news på nätet och via andra medier är vi kanske medvetna om men det sker alltför ofta också genom skolornas undervisning under täckmanteln av en objektiv läroplan.

Men vi då? Vi som ser oss som förkämpar för objektiva historiska sanningar baserade på vetenskap? Ganska bra kan man kanske säga men det finns alltid orsak att vara kritisk.

Att till exempel lämna bort avsnitt om svenska tiden, före 1809, är ett ställningstagande. Det minskar förståelsen av Finland som en del av Norden och det försvagar förståelsen av vårt gemensamma nordiska kulturarv. I vems intresse ligger det?

Innehåller läroplanen de rika ländernas historia eller lär vi också om andra kulturer? Ser vi koloniernas historia med rätt glasögon? Läser vi om männens eller kvinnornas, de fattigas eller de rikas historia? En massa frågor måste ställas när läroplanen för ämnet historia skrivs. En sak är ändå helt säker: Historia är och förblir ett viktigt ämne i skolan, ett ämne som inte får försvagas. Historielöshet är helt enkelt farligt. Då utsätts vi för förvrängd propaganda och konspirationsteorier utan att ha fått en grundläggande färdighet att förstå sammanhangen och avslöja de falska budskapen.

De historiska bilderna kan vara tagna med svartvit film men världen är inte svartvit för det. Det kan vi lära av historien.

Kan man inte och förstår man inte sin och andras historiska bakgrund går man vilse.

Folke Öhman

Tidigare stadsdirektör i Pargas