Så några ord om social- och hälsovårdsreformen. Arbetet med Sote-reformen har nu pågått i tio år. I början av november gjorde regeringen ett beslut om antalet självstyrande områden. Beslutet utgjorde reformens första skede och togs efter ett sällan sett skådespel, med hot om regeringens avgång och stora sprickor i förtroendet mellan regeringspartierna. Efter en långt utdragen nattmangling kom regeringen fram till ett enhälligt beslut: de självstyrande områdena (landskapen) blir 18, varav endast 15 områden självständigt kommer att sköta sin social- och hälsovård. De återstående tre områdena kommer inte att självständigt sköta sin social- och hälsovård, utan skall samarbeta med ett annat område. För att göra saken ännu mer komplicerad kommer endast 12 sjukhus i de 18 självstyrande områdena att ha en fullständig 24/7 jour. Vidare kommer patienten att fritt få välja mellan vård inom den offentliga, privata eller tredje sektorn. De självstyrande områdena kommer att ledas av fullmäktigen valda genom direkta val.
Ännu återstår många stora frågor. Finansieringen kommer preliminärt att skötas av staten, vilket för medborgarna innebär en ny skatt och en motsvarande sänkning av kommunalskatten, eftersom den totala skatten inte får öka. Frågan om hur överföringen av personal och fastigheter från kommuner och samkommuner till de självstyrande områdena skall ske är ännu olöst. Det är meningen att Sote-reformen skall träda ikraft den 1 januari 2019.
Själv har jag mina dubier vad gäller tidtabellen. Som gammal kommunalare fäller jag nog en och annan tår då primärkommunerna körs ner.
För Åbolands del är Åbolands sjukhus ställning aktuell redan nu. I sken av att förbättra den svenskspråkiga servicen tillsatte sjukvårdsdistriktet en arbetsgrupp, vars uppgift skulle vara att se över den svenskspråkiga servicen i sjukvårdsdistriktet. Efter det första arbetsgruppsmötet är det redan uppenbart att det inte handlar om en förbättring av den svenskspråkiga servicen, utan de facto handlar det om att Åbolands sjukhus bör upphöra med sin verksamhet på nuvarande plats. I stället skulle ett nytt sjukhus byggas på ÅUCS område. Ett (!) arbetsgruppsmöte återstår.
Manuskriptet för arbetsgruppens arbete tycks redan vara skrivet: Åbolands sjukhus bör upphöra med sin verksamhet på Kaskisbacken. Det här arbetssättet påminner om en diktatur. Vad är det för en rättsstat vi lever i? Stadgan för Åbolands sjukhus är dock skriven så, att ÅUCS styrelse inte i detta skede kan besluta om sjukhusets upphörande på nuvarande ställe.
Jag upplever att det brinner i knutarna. Alla åboländska beslutsfattare, ledningen för Åbolands sjukhus och Eschnerska Stiftelsen bör snarast sammankomma för att tillsammans besluta om vilka åtgärder som skall tas för att förhindra flyttningen av Åbolands sjukhus till ÅUCS område.
Harry Bondas
