Leivo har bland annat startat projektet Pikkuinsinöörit (de små ingenjörerena) som fick sin början vid Nilsbyn koulu i Lielax. Dessutom har hon grundat Lasten tiedekoulu (barnens vetenskapsskola) som finns på flera orter och hela tiden växer.
– Det var egentligen här i Nilsby som allt började med en vetenskapsklubb ett par timmar i veckan. Sedan blev det flera timmar, ingenjörsprojektet startade och konstskolan började, berättar Leivo.
Pikkuinsinöörit-projektet var tvåårigt (2013–2015), men har fortsatt också denna vår. Tanken med projektet är att plocka in vetenskap och tekonologi som en synlig del av skolornas vardag. I mån av möjlighet strävar man efter att använda sig av material som hittas i naturen och närregionen, utan dyra investeringar.
– Växtlabyrinten var ett bra exempel på hur det hela fungerar. Man planterar en planta i en låda med en inbyggd labyrint och gör ett hål i ena ändan. Plantan börjar sakta men säkert söka sig ut ur labyrinten, berättar Nilsbyn koulus rektor Sammy Järnström.
– Barnen byggde flera lådor och vi placerade dem sedan i olika knutar av huset: klassrum, lärarrum och i det beckmörka bombskyddet. Alla antog förstås att plantan som får mest ljus och värme växer fortast, men det visade sig att den i mörkret växte snabbast. Där fanns inget ljus, så växten tvingades sträcka på sig allra mest, berättar Leivo.
Andra konkreta exempel på småingenjörernas alster är fyrspelet som Nilsbyeleverna tillverkade i samband med en riksomfattande tävling inom teknologiområdet i fjol. I slöjdklassen finns också ett tellurium som barnen använder då de ska lära sig om solsystemet.
Hur föddes idén att ordna vetenskapsklubben?
– Från första början kom det väl från de egna barnens intresse. Tanken var att barnen kan se saker på ett helt annat vis bara man gör undervisningen rolig. Min egen teknologbakgrund spelar säkert också in, eftersom jag i mitt huvudsakliga yrke undervisar blivande ingenjörer.
Grundidén är att visa barnen vad som är möjligt och ge dem en grundläggande förståelse för teknologi, säger Leivo.
Vetenskapsklubbarna kommer att fortsätta också under hösten i Nilsby.
– Det är alltid utmanande att få projekt av den här naturen att fortsätta efter att projekttiden gått ut, men jag är övertygad om att lärarna har anammat en del grejer och vi har planer på att fixa till särskilda lådor för material som har att göra med de här sakerna. Så att vem som helst snabbt kan plocka fram dem då det behövs, säger Leivo.
Barnen är oerhört entusiastiska och det är framför allt en viktig sak för dem att märka att också andra kan vara intresserade av samma saker som de. Idrott är helt enkelt inte allas grej.
– Jag hoppas faktiskt att man kunde samarbeta kring de här sakerna på ett bredare plan i Pargas så att det inte enbart blir Nilsbys grej av det, säger Leivo.
Mikael Heinrichs
050 306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi
