Det tvåspråkiga seminariet ”Meningen med måltiden?” som ingick i Vårkultur 2019 arrangerades som ett samarbete mellan Sydkustens landskapsförbund, KulTa-projektet samt Pargas stad. Från arrangörshåll var man nöjd med antalet deltagare, då nästan 50 åhörare hade bänkat sig i fullmäktigesalen.
Publiken fick ta del av flera intressanta föreläsningar om varför det lönar sig att välja inhemsk och närproducerad mat, om hur åttondeklassare ser på hemlagad mat kontra färdigmat och om hur man byggt upp den offentliga matkulturen i Kimitoöns kommun.
Beslutsfattarna saknades
Senast i pausen kunde man dock skönja en viss besvikelse hos delar av publiken som kanske hade hoppats på ett större engagemang från politiker och ledande tjänstemän i staden. Nu var det egentligen bara fullmäktigeordförande Tarja Rinne som tillsammans med Pia Hotanen, chef för småbarnspedagogik, samt familjedagvårdsledarna som representerade den delen.
Rinne inledde seminariet med att konstatera att hon var glad över engagemanget för närproducerad mat och efterlyste en större uppskattning för den avgiftsfria skollunchen, som enligt henne alltför ofta tas som en självklarhet – vilket den ingalunda är om man granskar saken till exempel ur ett europeiskt perspektiv.
– Det är en utmaning att få barn och unga att värdesätta skollunchen i dag, konstaterade hon och påpekade också att det handlar om en viktig investering i vår framtid.
Bra att känna till var maten kommer ifrån
Verksamhetsledare Helena Fabritius från Åbolands svenska lantbruksproducentförbund talade för den inhemska maten och presenterade sex goda orsaker att välja finländsk mat.
Som första punkt tog hon upp det faktum att man i Norden och Finland använder minst antibiotika i världen inom djuruppfödningen.
– Hos oss medicineras produktionsdjur aldrig rutinmässigt eller i förebyggande syfte, utan enbart då det verkligen behövs, påminde Fabritius.
Att det dessutom är klimatsmart att välja inhemskt känns självklart, men också det faktum att man i praktiken kan spåra maten till den som producerat den och i vissa fall till och med exakt var den producerats kom fram i hennes punktlista.
– Jag skulle faktiskt uppmana er att också på restauranger gärna fråga om matens ursprung, det uppskattas ofta av krögarna, sade hon.
Sysselsättande effekt
Att inhemsk matproduktion dessutom skapar arbetsplatser var något som också projektchef Leena Erälinna från Brahea-centret vid Åbo universitet tog upp då hon redogjorde för den närproducerade matens inverkan på lokalekonomin, miljön och välmående.
– Vi finländare äter i genomsnitt 164 måltider om året utanför det egna hemmet och samtidigt sysselsätter vi många människor, konstaterade hon.
Samtidigt framgick det ur hennes statistik att man i Egentliga Finland inte är särskilt bra på att utnyttja inhemska råvaror i matproduktionen i de offentliga köken – men att man i och för sig var ännu sämre på det i Päijänne-Tavastland.
– Hela livsmedelskedjan sysselsätter närmare 16 000 personer i Egentliga Finland, vilket motsvarar ungefär 13 procent av arbetsplatserna i regionen. Inom livsmedels- och dryckestillverkningen är sysselsättningskoefficienten 3,7, vilket betyder att en person som arbetar inom branschen indirekt bidrar till att sysselsätta 2,7 andra till exempel inom dagligvaruhandeln, transport och logistik samt andra branscher. Det är en rätt så stor siffra.
I sin slutkläm konstaterade Erälinna att man i dag allt oftare går in för att konkurrensutsätta offentliga kosthållstjänster och är ute efter snabbt, effektivt och billigt.
Åttorna fick säga sitt
Efter pausen presenterade projektledare Margot Wikström från KulTa-projektet (Kosthåll med konsumenten i fokus) resultaten av en enkät som gjorts med åttondeklassare i Nagu och Korpo, där de fick svara på frågor kring närproducerad mat – och dessutom testa på två avsmakningsmenyer.
Menyerna bestod av tomatsoppa, köttbullar och potatismos med brunsås och lingonsylt samt plättar med sylt och grädde i två olika versioner – en hemlagad och en tillredd på halv- och helfabrikat direkt från butikshyllan.
– Innan de smakade på menyerna fick eleverna diskutera bland annat mattrender, förädling av råvaror samt göra sensoriska övningar där de analyserade maten med hjälp av de fem sinnena syn, hörsel, känsel, smak och lukt, berättade Wikström.
| Det här föredrog åttorna i Nagu och Korpo | % | vilket |
|---|---|---|
| Tomatsoppa | 85,7 | industriell |
| Saft | 64,3 | industriell |
| Köttbullar | 61,5 | hemlagade |
| Potatismos | 92,9 | hemlagad |
| Sås | 76,9 | hemlagad |
| Lingonsylt | 63,6 | mathantverk |
| Plättar | 85,7 | hemlagade |
| Jordgubbssylt | 84,6 | mathantverk |
| Vispgrädde | 84,6 | hemlagad |
Kimitoö-modellen
Seminariet avrundades av Kimitoöns kost- och städchef Birgitta Parikka som berättade om de satsningar och prioriteringar man gjort inom den offentliga maten i Kimitoöns kommun.
Parikka som själv har tidigare erfarenhet som kock och kallskänka berättade bland annat om de nio tillredningskök i egen regi som finns i kommunen och om den kostpolicy man utarbetat – eftersom politikerna ville ha en sådan.
– Över lag har politikerna i Kimitoöns kommun varit väldigt välvilligt inställda till den offentliga maten och de har gett oss medel och möjligheter – åtminstone hittills – att göra både bättre och litet dyrare mat än man måste genom att prioritera både närproducerat och inhemskt.
Barnen med i köket
Salladsbuffeten och såser som tillreds från början till slut i det egna köket fick många i publiken att höja på ögonbrynen, men det arbete man lagt ner återspeglar sig också i enkäter om maten man låtit göra. En överväldigande majoritet av eleverna och åldringarna är nöjda med den kommunala mat som serveras.
– Vi har också satsat mycket på delaktighet i matsituationen i både daghem och skolor. Eleverna och barnen inom småbarnspedagogiken får vara med i köken och se hur maten kommer till.
I Silva kök i Kimitoön bjuder kökspersonalen in daghemsbarn och skolelever till skolköket en dag i veckan för att baka och hjälpa till med matlagningen.
– Visst är det litet mer arbetsamt för personalen, men de har bra hand med barn och vill verkligen göra det. Samtidigt har vi märkt att barnen uppskattar maten och matsituationen mera efter att de har sett hur det går till. Det är till exempel få som kastar sina brickor och tallrikar huller om buller, utan det är mera ordning och reda, säger Parikka.
Gäddan och gänget kockar
I samband med seminariet lanserades också Gäddan och gängets egna, tvåspråkiga kokbok, ”Gäddan och gänget kockar – kär i skärimat” som riktar sig till småbarnspedagogiken. Boken har finansierats av Utbildningsstyrelsen samt Pargas stad och Skärgårdshavets biosfärområde och kommer under våren att synas inom småbarnspedagogiken.
I boken finns enkla och rikligt illustrerade recept på mat med skärgårdstema kryddad med testpatrullens egna kommentarer samt rum för barnens egna recept.
– Boken kommer också att publiceras som en nätversion senare under våren, konstaterade familjedagvårdsledare Annette Karlsson som presenterade boken.
Mikael Heinrichs
050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi
