Då Pargasbon Mattias Gestranius i går kväll tillsammans med sitt domarteam steg in på Estadio Metropolitano för att döma gruppspelsmatchen mellan Atletico Madrid och AS Monaco i herrarnas Champions League tog han samtidigt ett stort steg närmare något som har varit få finländska (herr)fotbollsspelare förunnat: en plats i ett stort, internationellt slutspel.
Sannolikheten att Gestranius dömer en match i ett EM- eller VM-slutspel – trots herrlandslagets framgångar i nya Nations League och de nya möjligheter att kvala in som det för med sig – innan ett (herr)landslag spelar i en motsvarande turnering är rätt mycket större.
Unga förmågor dyker också upp i tacknämlig utsträckning – och då är det förstås ovärderligt att ha goda domarförebilder på nära håll.
Damdomartrion Tonja Paavola, Kirsi Heikkinen och Anu Jokela kan däremot blicka tillbaka på uppdrag vid både EM- och VM-slutspel samt OS.
Sportjournalisterna i Åbo har redan diskuterat möjligheten att utse Gestranius till Årets idrottare i Egentliga Finland, men det är enligt regelverket inte möjligt. Åsikter som förts fram i diskussionerna är att man som elitdomare i dag måste besitta många av de egenskaper som en elitidrottare har – och att valet således kunde motiveras.
Årets idrottsprestation då? Kanske det.
Att det faktiskt förlöpt 23 år sedan senast, då Ilkka Koho dömde två gruppspelsmatcher i Champions League säsongen 1994–1995, gör årets bedrift än mer imponerande.
För inte så länge sedan var de stora affischnamnen inom domarskrået (i Finland) de som gled omkring i ishockeyrinkarna. Vilken idrottsvän känner inte till namn som Seppo Mäkelä, Marko Lepaus, Jari Levonen, Unto Wiitala, Pertti Juhola, Karl-Gustav Kaisla, Reijo Ringbom, Markku Kruus med flera?
Tidigare om åren var hockeydomarna dessutom profiler av sällan skådad rang, men i dag har man faktiskt inom ishockeyn gått in för ett slags ”anonymiserande” av domarna i och med att de numera uppträder enbart med en siffra på ryggen i rinken.
Faktum är att inte ens elitdomare i Finland är heltidsproffs inom sitt skrå, utan det gäller att kombinera domararbetet, den fysiska träningen samt fortbildning med ett vanligt arbete. Visst, många arbetsgivare är förstående och erbjuder möjligheten att vara flexibel, men det huvudsakliga levebrödet ska tjänas in på annat håll.
En av ytterst få finländska domare på elitnivå som faktiskt kunnat titulera sig heltidsproffs var ishockeydomaren Jyri Rönn, som under fyra säsonger (2011–2015) tjänade sitt levebröd i den ryska ishockeyligan KHL.
Pargas har som bekant en imponerande skara elitdomare inom olika grenar, både i dag och historiskt sett. Inom fotbollen är det på sin plats att nämna Lina Lehtovaara, Tony Asumaa och Helge Blåberg, inom handbollen Stig ”Jompa” Eriksson och Jan-Erik Leandersson, inom friidrotten Ingmar Söderblom …
Unga förmågor dyker också upp i tacknämlig utsträckning – och då är det förstås ovärderligt att ha goda domarförebilder på nära håll.
Nästa gång du tänker höja rösten och ropa åt domaren i samband med någon idrottstävling, tänk efter en extra gång. Har domaren verkligen förtjänat dina skällsord?
Mikael Heinrichs
050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi
Läs också: Gestranius dömer i Champions League på onsdag
Läs också: Gestranius lär sig VAR-domararbete
Läs också: Mattias Gestranius: Min största dröm är att döma ett Pargasderby i sommar
