Då Du läser detta är det inte långt till julafton. Snön lyser med sin frånvaro i skrivande stund, men massor av ljusslingor i olika former kämpar mot mörkret i fönster, på balkonger, i trädgårdar och skyltfönster.
Vi vill ha ljus, glädje och fest! Nog med mörker, sjukdomar och elände!
Julen. Jag drömmer om en Fanny och Alexander-jul.
En stojig och överdriven fest med både drama och eufori, med massor av roliga människor och överdådiga uppdukningar, dans runt granen och långdans genom tio rum med jugendinredning och tjocka sammetsdraperier, barn i sjömansdräkt och volangkjolar, damer i frasande siden smuttande på sherry, herrar på gott humör, skojande och brummande.
Mängder av klappar under den stora, doftande granen, ljusstakar, änglaspel, julsånger, flödande drycker för varje smak och ålder, skratt och förtjusta skrik, då paketen öppnas.
Och naturligtvis finns det tjänstefolk…
Och så julottan! Dit åker man tidigt, inpackad i varma filtar och fällar, i sädar, dragna av frustande hästar i värsta bjällerklang, efteråt ångande varm kaffe med nygräddat bröd och hemkärnat smör av grädde från gårdens egna kor.
Om man vill, kan man få varm kakao med vispgrädde.
På julannandag åker alla ut i kälkbacken med picknickkorgen full av godsaker och varm saft.
Hemma vid brasan på kvällen smuttar damerna på sherry och barnen leker snällt med sina klappar och farmor låtsas läsa någon tegelstensroman, men har i själva verket somnat.
Männen tar sig också en lur, trötta efter allt skojande och brummande.
Sen är julen slut och förtrollningen bruten.
Tillbaka till verkligheten med halsbränna och arbetsdagar, barnen med jullov ensamma hemma med mikromat och förmaningar. Bankkontot tömt och julgröten härsken.
Då börjar debatten om nyårsraketer på some. Nytt år kommer och hopp om en ljusning.
Sen kommer snön och polarvintern som varar till valborg. Snöslask i maj och dunjackan på i midsommar. Sen går det mot jul igen.
Så passa på, frossa och njut, ta vara på varann och kramas lite extra!
Glädjefull fest, allihopa!
Skini Lindgård
“Kultur är det som är mitt hjärta närmast”
Dagens jul, för de flesta, blev nog ingen Fanny&Alexanderjul. Borta är barnen i sjömansdräkt och volanger, sammetsdraperierna, tjänstefolken. Brummande herrar finns det dock många av, och möjligen sherryläppjande damer. Alltid en början. En början på en ny tid, en annorlunda tid än den vi vant oss vid. En tid av ensam isolation, drama av ett annat slag än den Bergmanska, förvirring, kaos men också ett nyupptäckt lugntillstånd, en dämpad julklappshysteri, förhoppningsvis. Snön kom till sist, och med den pulkabarnen, skidnissarna och vinterbeundrarna. Åter en förskjuten vinter, som mycket riktigt, eller antagligen, varar till Valborg, precis som Skini skriver. Fyra månader av kyla och halka, benbrott och semesterdrömmar. Pandemierna hindrar möjligen utlandsresor men drömmarna finns kvar. Det finns således tid till att odla intressen, kanske föreningsliv, barntid, trivselkvällar, kulturevenemang, sportupplevelser, kärlek, vänskap, planering o.s.v. En kreativ tid. En tid för alla, om vi vill. Och det blir allt ljusare, såväl ute, som inombords i själ och hjärta. En underbar Pargasflicka har jag mött, så året får en sjuhelsikes start. En lycka så stor hägrar inför framtiden. Cirkeln är sluten efter 60 år i exil. Skini skriver så fint och jag kan bara instämma. Låt nu glädjen, skratten, hoppet bli ledstjärnor för år 2022. Det har varit nog så tungt ett par år nu. Gott Nytt År!