
Kanske det ligger något i stereotypierna om att finländarna är ett blygt och inbundet folk som det är svårt att få kontakt med. En brasiliansk kille hade haft en rumskamrat från Finland och tyckte att det tog väldigt lång tid innan han fick kontakt med honom, rumskamraten var mest på sitt rum och var inte så bra på att småprata. På tåget till Budapest visade det sig att jag och min vän delade kupé med mor och son från Koivula, men som de äkta finnar vi är yttrades kanske fem meningar in alles (våra bristande finskakunskaper kan dock ha haft ett finger med i spelet).
Ju längre hemifrån man kommer desto mer mån om sin nationalitet verkar man bli. Det var väldigt intressant att höra vad människor ute i Europa visste om Finland, ibland blev vi förvånade över hur mycket de visste, ibland över hur lite de visste. Två slovener hade förvånansvärt mycket kunskap om Finlands natur och klimat och en dam i Kroatien kunde berätta mer om Kimi Räikkönen än jag själv skulle klara av. Några italienare vi mötte kunde däremot endast säga två saker på engelska, “Jag älskar dig” och “Är marijuana lagligt i Finland?”. Det var en intressant kombination tyckte jag. En amerikan i vår ålder trodde att det gick omkring isbjörnar på gatorna i Finland. Det är tydligen ingen myt att vissa tror på det.
Summa summarum kan jag väl säga att tåg överlag är ett väldigt bra sätt att resa, inte bara för att man får en möjlighet att se så många platser men också för att man träffar en massa nya människor, även om man kommer från Finland!