Jag har alltid drömt om att någon dag skriva en bok. Knappast har jag fel om jag säger att så här säkert många andra journalister eller hobbyskribenter också gjort.
Jag fattade beslutet redan före millennieskiftet. Bokens första mening har också varit klar sedan länge, i några årtionden.
Och det var ett märkligt rum…
Med de orden börjar min debutroman, som dock aldrig har skrivits längre än så. Bokens huvudperson vaknar en solig morgon i New York och vet inte varför han är där eller varför han vaknar just i det rummet.
I själva verket hittade jag på meningen just i New York när jag vaknade en marsmorgon där för många år sedan i ett rum på hotell Washington Square.
Förvisso visste jag dock varför jag vaknade i just det rummet och vad jag gjorde där.
På den tiden läste jag mycket deckare. Bland annat Philip Marlowe, privatdetektiven skapad av Raymond Chandler, var en av mina favoriter. Det fanns en hel del andra också, men mina deckare kretsar alltid på något sätt just kring Marlowe.
Han var en typisk hårdkokt privatdetektiv, ett stenansikte som skämtade ironiskt och som var lite av en enstöring.
Till den luggslitna gestalten hörde också att han var storrökare – och säkert rökte också jag ännu på den tiden – och drack whisky, vilket jag inte gör.
Han bodde inte i New York utan i Los Angeles, men eftersom jag på den då aktuella USA-resan också hade varit där, var jag beredd att ta händelserna i den här internationella deckaren också dit.
Också London och min dåvarande hemstad Björneborg fanns med i handlingen, som jag ännu i denna dag inte har en närmare susning om.
Lättare sagt än gjort. Det visade sig att det inte var så enkelt att hitta på en fungerande historia.
För det första skulle det ha krävt en hel del bakgrundsarbete för en handling som utspelar sig på så många platser. Under åren har minnesbilderna från de här ställena redan bleknat så mycket att blotta tanken på en handling som utspelar sig där är omöjlig.
Vilken skulle då kunna vara den nya plats där min deckare utspelar sig och var kunde rummet som var märkligt finnas?
Och på vilket sätt skulle rummet vara märkligt, ja, det har inte ännu klarnat för mig under årtiondenas gång.
Jag hade bara bestämt att det rummet var underligt.
Kanske jag ändå skriver den där boken en vacker dag. Kanske det är här i Pargas som uppvaknandet i det märkliga rummet sker och i handlingen rör man sig här i vår fina skärgård.
Kanske första meningen i stället kommer att vara ”Ja, det var en märklig skärgård…”.
Svårt att säga, men så mycket vågar jag i alla fall säga att jag en dag kommer att skriva den där boken…
Timo Järvenpää
Journalist, Pargas Kungörelser
Översättning: Carina Holm
Kommentarer