PK:s redaktör hälsade på hos familjen Willberg i Ybbersnäs på Ålön och fick höra om bland annat Högbergs utsiktstorn, byns gemensamma påskbrasa och fornstranden med sin grotta.
På Ålön i Pargas finns en by vid namn Ybbersnäs där det i dag finns sju hushåll och mångdubbelt fler sommarstugor. I ett stort, gult hus mitt i byn bor Thomas (55) och Runa-Britt Willberg (58) tillsammans med katten Alfred. Barnen Sara och Pontus är redan vuxna och utflugna, men Pontus bor kvar i byn alldeles intill sitt barndomshem. På Södergård bor också 100 dikor och kalvar. Thomas tog över gården år 1992 i samband med att han gifte sig med Runa-Britt som är uppvuxen i Nykarleby.
– Då jag år 1992 flyttade till Ybbersnäs skickade jag först några kor på prov till byn, innan jag själv flyttade in, säger hon med ett leende på läpparna.
År 1832 delades gården
Sedan dess har Thomas och Runa-Britt varit köttproducenter och tidigare hade man också höns och får. Till gården hör drygt 60 hektar skog och omkring 40 hektar odlad mark.
År 1832 delades gården då Abraham Pettersson från Nagu köpte stället och delade upp gården i Norrgård och Södergård.
– Gårdarna var på centimetern lika stora, säger Brita Lindström som hälsar på hos Willbergs.
Brita växte upp i Norrgård som var hennes barndomshem och som sedan också kom att bli hennes barns hem. Nu är huset sålt och hon bor inte längre kvar i byn. Men många fina minnen finns kvar och hon berättar om skolvägen till Simonby skola, där hon gick de fyra första skolåren. Då fanns det ingen väg, utan barnen tog sig över isen till Simonby på vintern och på sommaren färdades man med båt. På sina ställen kunde det vara strömmt och sträckan som de skulle färdas på över isen var drygt 600 meter.
– Jag minns en gång då jag tog sparkstöttingen över isen på morgonen och då skolan var slut blev jag hämtad med båt, berättar Brita.
Butiksbåt från Västermälö
Till byn kom det förr i tiden en butiksbåt från Västermälö och Brita berättar hur de som barn ofta åkte med båten. I början av 1900-talet fanns det också en butik i byn där Willbergs nu idag har sin gård.
Ett viktigt landmärke i byn är Högberg som finns på en kilometers avstånd från Södergård. Bergets högsta topp är cirka 55 meter över havet och uppe på berget kan man se långt ut över Erstan.
– Tidigare såg man konstmuseet i Åbo, men nu finns det några trädtoppar som skymmer utsikten, säger Thomas.
Högberg en historisk viktig plats
Högberg är också en historisk viktig plats då det under kriget fungerade som utsiktsplats. Idag finns det endast spillror kvar av det torn som var beläget på berget.
– Under kriget hade man en telefonlinje från Högberg och kunde ringa då man observerade ett flygplan, fortsätter Thomas.
Uppe på Högberg finns en gästbok som besökare kan skriva i. Nedanför berget finns en fornstrand där man kan se stora, släta stenar som formats av vattnet. Intill finns också en grotta, där det lär ha bott vilda djur, minns Brita, och berättar att hon och hennes barndomsvänner ofta åkte skidor vid fornstranden.
“Alla var förskräckta då man fick höra om köpet”
Ett annat landmärke i byn är gruvan där Paroc har gruvutmål och bryter sten för sin industri. Gruvan ägs av Thomas och Runa-Britt tillsammans med Gilbert Söderholm.
År 2005 fick man nya invånare i byn då granntomten till Thomas och Runa-Britt övergick i rysk ägo och det byggdes två fastigheter alldeles intill Willbergs. I dag är den större fastigheten såld.
– Alla var förskräckta då man fick höra om köpet, säger Runa-Britt.
Varken Runa-Britt eller Thomas har haft någon nämnvärd kontakt med sina ryska grannar, men har träffat dem några gånger.
Runa-Britt häller upp mera kaffe, som hon förstås serverar ur söta muggar med ko-motiv. Ser man sig omkring i det stora, ljusa köket med blåa köksskåpsdörrar noterar man att det finns ”kossor” lite här och var i köket som pryder både kylskåp, väggar och köksservicen. Hon plockar fram kaffebröd och berättar samtidigt om en tradition som hon införde i byn år 1997 och som har sina rötter i Österbotten.
– Jag började med påskbrasa i liten skala redan då barnen var små.
Påskbrasa varje år
Sedan dess har Runa-Britt varje år ordnat påskbrasa på påsklördagen och som mest har man varit omkring 30 personer på plats. Många barnfamiljer brukar delta och det är en hel del att stå i och fixa med berättar Runa-Britt. Bland annat brukar man ha höbalar för barnen att hoppa på. Runa-Britt står för kaffekokningen, även om det är knytkalas som gäller.
Brita minns hur det tidigare under somrarna ordnades en olympiad ute på Rajuholmen där alla från byn deltog.
– Det var en fritidsboare som alltid bjöd in oss på Ossi-dagen, säger Brita och berättar hur en bybo tvingades springa omkring med tegelstenar under fötterna.
Julkalas i byn
En annan gammal tradition i byn var julkalasen, då man gick runt till varandra i byn och det bjöds på äggsmörgåsar och kaffe.
– Det skulle vara tjockt med smör på smörgåsarna, minns Brita.
I dag har man inte längre några julkalas i byn, men istället brukar man tillsammans gå på en julpromenad på juldagen som man kallar för ”långlänken”. Då smälter man tillsammans julmaten på den fem kilometer långa promenaden.
– Här i Ybbersnäs är det passligt lugnt och fridfullt, säger Runa-Britt och pekar mot köksfönstret där marssolen skiner in.
Hon säger att Ybbersnäs känns som centrum för henne, som vuxit upp på landsbygden i Österbotten med över 20 kilometer till närmaste by. Brita nickar instämmande, men berättar vad barnen i skoltaxin brukade säga då taxin körde hem hennes barn till Ybbersnäs – som de ansåg låg långt borta från centrum.
– ”Nu ska vi dit till Kina igen. ”
Malin Johansson
Kommentarer