Sen då det här är förbi skall jag åka till Stan och bara sitta där på en bänk och stirra på folk.
Sen då det här är förbi ska jag gå på teater, på bio och på konserter.
Sen då det här är förbi ska jag träffa alla mina vänner.
Sen då det här är förbi ska jag åka och träffa min bror och hans fru.
Sen då det här är förbi kanske jag åker till Sverige och träffar släktingar där.
Sen då det här är förbi ska jag shoppa loss på loppis.
Sen då det här är förbi ska jag vara med i sammanhang.
Sen då det här är förbi ska jag vara med.
Sen.
Men då ingen vet när det är förbi.
Nå, medan det är så här får jag i alla fall vila.
Medan det är så här kan jag gå ut i naturen
se filmer, läsa böcker, sticka, virka, tänka, måla
chatta, surfa på facebook gå klädd i pyjamas hela dagen ha smutsigt hår,
lyssna på radio, följa med idiotiska dokusåpor i TV
laga mat – jag kan också baka, men det gör jag ju aldrig
fundera på vad jag ska göra sen,
då det här är förbi…
Men jag saknar, saknar, saknar…
Att vara med i sommarteater.
Repetitioner i snålblåst och regn, iklädd vinterkläder i maj.
Nervpirr innan premiär.
Trängsel i omkädningsbaracken.
Smutsiga kaffemuggar med namnlappar av målartejp.
Hårspray och locktång och hårspännen.
Kliande peruker.
Svettluktande scenkläder.
Bandet som soundcheckar
Någon som sopar scenen, torkar bänkar.
Publiken som sorlar och trängs.
Slutapplåderna och blommorna och att äntligen få slita av peruken och tvätta bort sminket…
Kanske sen, nästa år.
Skini Lindgård
Kultur är det som ligger mitt hjärta närmast
När det är förbi kanske jag åker till Pargas, letar upp en cafestol på Köpmansgatan och bara suger in Pargas själ. Kanske ser jag någon som påminner om någon som jag känt för länge sedan. Bara tittar och lyssnar och försöker nåla fast det som en gång var – och som är.