Åldern har även hunnit ifatt pjäsförfattaren och PK:s kolumnist Eivor ”Skini” Lindgård som i tisdags firade jämna 70 år.
– Jag lär mig inte repliker lika snabbt som förut och i backstage är det trångt och luktar hårspray, svett och puder, säger Skini Lindgård som nyss fyllt 70.
“Det var nog Terttus sista suck ifjol”
Men Skini vill fortfarande vara med på ett litet hörn i teatervärlden och skrivandet är hon inte klar med än. Hon har bara kommit en bit på vägen med sin roman och hon drömmer om att skriva många noveller ännu. Skrivandet har alltid varit en viktig del av Skinis liv och under årens lopp har det blivit både en och annan produktion tillsammans med Riddo Ridberg – Skini skriver och Riddo står för musiken. Nästa år firar duon dessutom 40 års jubileum och de har stått på scenen tillsammans i många olika roller.
– Det var nog Terttus sista suck ifjol, säger Skini då hon får frågan om publiken ännu kommer att få se de kända karaktärerna Tauno och Terttu på scenen.
Inspirerande modersmålslärare
Skini växte upp i Åbo och gick i skolan i Åbo svenska flicklyceum. Hon läste böcker om John Lennon och hade en rödhårig modersmålslärare med korallfärgat läppstift och pärlhalsband som sporrade till att skriva. Under årens lopp har det blivit många skrivkurser och Skini har även skrivit en barnbok. Skini kom att under en kort tid studera konsthistoria vid Åbo Akademi, men började år 1975 jobba vid Kårkulla samkommun för att hon behövde pengar. Det som bara skulle vara ett kort inhopp visade sig bli hennes framtida yrke och Kårkulla blev hennes arbetsgivare fram till pensionen, bortsett från några år som anställd på mentalvårdsbyrån i Pargas.
Skini berättar att hon lärde sig mycket av jobbet och kollegorna på Kårkulla och åren inom mentalvården.
– Jag lärde mig mycket av alla människor jag mött i livet och det har väckt mitt intresse för människor och hur vi fungerar.
Bodde i Kimito några år
År 1991 blev det anstaltsromantik på Kårkulla då Skini träffade sin nuvarande man Janne Lindgård, som även han jobbade som vårdare på Kårkulla. Sedan blev det fårfarmning och lantliv då paret tillsammans flyttade ut på landet – till Lapplax i Pargas. Skini hann också jobba några år som föreståndare på Kårkullas arbetscentral i Kimito i mitten av 90-talet, men ganska snart fick hon hemlängtan. År 2002 flyttade paret tillbaka till Pargas igen.
– Då var det igen dags för får och hönor, ankor, getter och bin, säger Skini och skrattar.
Under sin tid i Kimito skrev Skini också några revyer, bland annat revyn ”Eit å annat”.
Ung i sinnet med många drömmar
Hon säger att det som format henne till den person hon är idag och det allra viktigaste i hennes liv har varit familjen, vännerna, skrivandet, konsten, musiken och naturligtvis amatörteatern.
Ung i sinnet och med många drömmar kvar blickar Skini utöver Pargas sundet i den kalla oktober vinden och avslöjar en av sina drömmar.
– Jag drömmer om att någon dag bo utomlands, åtminstone under vinterhalvåret för att slippa gå i Icebugs.
Skini Lindgård
Ålder: 70
Utbildning: mentalvårdare
Bor: i Pargas
Familj: man, tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund
Intressen: konst, litteratur, naturen, att fota
Motto: ”Krafs åt dej så har du”
Gillar: allt som är skapande, det visuella
Ogillar: elaka och korkade människor
Malin Johansson
Kommentarer