Sorg och skönhet möts i Skärgårdshavet

Julli Gestranius, som tillbringat hela sitt liv på havet, känner Skärgårdshavet innan och utan. Han förbereder sig dock noggrannt på varje sjöresa. Bild: Anne Pelkonen

Skärgårdshavet är en imponerande kombination av olika livsmiljöer och deras möten. Det har också varit – och är fortfarande – den sista viloplatsen för många skärgårdsbor.

Vid sjöbegravning sänks en urna med aska i havet. I Åbolands skärgård erbjuder rederiet Merenhenki sjöbegravningstjänster. Verksamheten började från företagets ägares egen vackra erfarenhet.

– Jag deltog år 2013 i min svågers sjöbegravning i Östersjön utanför norra Tyskland. Tillfället var så fint, känsligt och rörande att jag direkt bestämde mig för att jag ville erbjuda samma begravningssätt i mina egna hemmavatten, berättar Carl-Johan ”Julli” Gestranius från Pargas, som seglat i skärgården hela sitt liv.

Först behövde han skaffa ett lämpligt fartyg. Den 12 ton tunga Panta Rhei hittades i Ii år 2018. Fartyget är registrerat för 10 personer.

– Tack vare fartygets goda sjöegenskaper kan begravningarna genomföras säkert även vid sämre väder, säger Julli.

Om fartyget är stabilt och sjödugligt, så är också dess erfarna kapten det samma.

– Jag började segla optimistjolle vid 8 års ålder. Sedan dess har jag seglat runt halva världen, undervisat i segling i Nordamerika och förlist i midnattsmörkret nära Jamaica, berättar Julli om sina många seglingar.

Efter att ha skaffat Panta Rhei arrangerade Julli sin första sjöbegravning redan samma sommar.

– Vi åkte med den avlidnes närmaste anhöriga till Skärgårdshavet och sänkte den tidigare kommodorens urna lugnt i havet. Tillfället var mycket vackert och rörande. Hans hustru läste en dikt skriven av en sjöman och när skeppsklockan slog fyra glas, det vill säga klockan 14.00, sänktes urnan i havet. Därefter körde vi ett varv runt gravplatsen. För att avsluta ceremonin och påbörja hemresan gav jag tre långa signaler med skeppets signalhorn och hissade den finska flaggan.

Vid slutet av ceremonien noterar kaptenen begravningens tidpunkt och plats i fartygets loggbok. Uppgifterna registreras också i ett begravningscertifikat som överlämnas till de anhöriga efter resan. Kopior av certifikatet skickas till Forststyrelsen och det krematorium där askan kremerats.

– Sjöbegravningar var fortfarande ovanliga i Finland när jag började verksamheten. Nu blir de allt vanligare. I Sverige har denna tradition redan tagit fart, vet Julli.

12 ton. Panta Rhei är byggt i Nederländerna. Julli Gestranius skaffade sitt sjödugliga fartyg särskilt för att erbjuda sjöbegravningstjänster. Bild: Anne Pelkonen

Att sänka urnan i havet är en mycket miljövänlig metod. Urnorna är tillverkade av oglaserad lera eller havssalt, vilket gör att urnan löses upp i havsvattnet på några veckor. För blomsterbindningen eller urnans rep får man inte använda konstgjorda material eller ståltråd. Avskedsord kan skrivas på en liten sten eller snäckskal och förvaras i urnan.

– Sjöbegravningen kan också vara ett vackert sätt för de anhöriga att introducera den fantastiska skärgårdsnaturen för nästa generation. Alla har inte nödvändigtvis haft möjligheten att uppleva sjölivet eller njuta av skärgården.

Förutom begravningstjänster organiserar Panta Rhei också minnesresor till gravplatsen. Kaptenen läser upp namnen på alla de avlidna som begravts där.

– Alla upplever glädje, sorg och död på sitt eget sätt. Jag vill erbjuda de anhöriga skönhet i sin sorg genom att låta dem bli en del av den unika, gemensamma skärgårdsnaturen och skärgårdens gamla sjöbegravningstraditioner.

Merenhenkis sjöbegravningstjänster finns med pris- och kontaktinformation på www.merenhenki.fi.

Viktigare än priset är förmodligen företagets möjlighet att erbjuda ett tyst farväl till nära och kära i det alltid så vackra Åbolands skärgård. Precis som man har gjort i århundraden.

Anne Pelkonen

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar PK:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Underteckna kommentaren med både ditt för- och efternamn, tack.


*