Jag tänkte sälla mig till skaran. Eller åtminstone delvis, eftersom jag inte hade nöjet att jobba tillsammans med Gösse alltför länge. Men i ärlighetens namn ska det sägas att Gösse var en starkt bidragande orsak till att jag över huvud taget fattade intresse för det här yrket. Jag är uppvuxen med signaturen ”Glurpen” och Gösse i ÅU och PK samt som speaker på olika idrottsevenemang och som referent i både tv och radio. Hans sista text i PK publicerades den 19 januari i år.
Den handlade om ishockey och ParSport. Lagets tränare Christoffer Dahla talar alltid med värme om Gösse som såg till att också de mindre grenarna fick den synlighet de förtjänade.
Storfors var med om att starta en av Svenska Yles mest framgångsrika satsningar – framför allt inom idrotten – i Sportmagasinet som fick sin premiär 1985. Sportmagasinet lever kvar än i dag och Marianne Nyman som kom till Sportmagasinet som sommarredaktör 1986 minns att Gösse ringde och undrade om hon skulle vara intresserad av sommarjobb på Sportmagasinet. På den vägen är hon fortfarande.
”Gösse och jag kom alltid bra överens, även om jag under typ min första vecka på Åboradion hösten 1983 gjorde två stora misstag: satte mig på Gösses stol vid morgonmötet och skrev Gösse med J på något papper.”
Åbo-Gösse och Karis-Kaj. Några av Kaj Kunnas absolut bästa referatminnen är från tiderna tillsammans med Åbo-Gösse. Särskilt en spontan fras som Gösse utbrast i under ishockey-VM 1998 i Schweiz har etsat sig fast i Kunnas minne. Tredje perioden i en match där Finland är tillbakapressade. Ari Sulander står för ännu en fantomräddning – och plötsligt ropar Gösse i högan sky: ”Jag älskar dig, Ari Sulander!”.
Det andra favoritminnet är från OS i Nagano och kvartsfinalen mot Sverige som Finland vann med 2–1 efter två mål av Teemu Selänne framspelad av Saku Koivu.
”Och ännu samma vår blev vi inbjudna att fungera som konferencierer vid ärevarvet i Bromarv. Det var en kul grej, då möttes vi där, mittemellan, Karis-Kaj och Åbo-Gösse.”
Temperamentet. Det blev Gösse också känd för – och i ärlighetens namn ska det nog medges att alla inte kom överens med honom alla gånger. Men respekten, en ömsesidig sådan, fanns ändå alltid där. Det har jag förstått på dem jag talat med. Ingen nämnd, ingen glömd.
Mikael Heinrichs
050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi
Vaknade en vacker morgon, öppnade radion. Började lyssna på rösten, sedan orden. – Det är ju Gösse!
Fastnade för talet, han berättade om bortgång av sin bästa vän – hunden!
Jag grät.
Hade – har. aldrig hört något liknande.
Vi var inte bästa vänner, du avskydde katter, jag älskar dom. Men det som jag hörde i radion fick mig att se dig med andra ögon.
Trots allt – vi alla är djurvänner. Saknar dig.