Teaterboulage redo för årets fjärde premiär

Den fule. Lette (Svante Karlsson) och chefen Scheffler (Ingeborg Spiik) på scenen. Foto: Mikael Heinrichs
20-årsjubileumsåret till ära har Teaterboulage slått på stort. Årets fjärde premiär står inför dörren.
Den tyska dramatikern och regissören Marius von Mayenburg är inte precis vardagsmat i Finland, ännu mindre på svenska. Den fule har satts upp av Finlands Nationalteater på finska (Ruma) år 2008.
För tjugoårsjubilerande Teaterboulage i Pargas kändes det här som precis rätt tillfälle att ta itu med pjäsen som de själva beskriver som en ofattbart komisk tragedi. Samuel Karlsson står för regin.

Men vi är ju en fri teatergrupp i Pargas …
Ingeborg Spiik

– För mig var ett av kriterierna då jag blev tillfrågad om att regissera den andra höstpjäsen att jag får en pjäs som jag själv känner för och tycker är häftig. Jag hade inte läst igenom Den fule innan, men gillade hans Perplex som Teater Viirus satte upp. Den kanske drar sin absurdhet ännu ett steg längre än den här pjäsen gör, konstaterar Karlsson.
Att Den fule i grund och botten bygger på en rätt så klar och enkel grundidé gör den lättare att ta till sig – åtminstone i teorin.
Pjäsen handlar om Lette, en man som uppfunnit en ny slags starkströmskontakt. Meningen är att han ska presentera sin uppfinning på en kongress, men småningom konfronteras han av assistenten på företaget som istället får uppdraget. Chefen antyder att beslutet har att göra med Lettes ansikte och att han kanske borde tala med sin fru.
Den fasansfulla sanningen går snart upp för Lette – och med tanke på titeln är det knappast någon stor överraskning: han är ful. Alldeles ofattbart ful.
Utan att desto mer gå in på handlingen är det förvirring som gäller. Dessutom ställer pjäsen viktiga frågor kring samhällsnormer och vem som sist och slutligen bestämmer vad som är fult och hur man ska förhålla sig till olika saker.
– Förstås dras det till sin spets i pjäsen. Lette genomgår stora förändringar under pjäsens gång, men är för det mesta rätt så ovetande om det. Det är främst omgivningen som reagerar – och dikterar – hur han är och vem han är, säger Karlsson.
För Karlsson som regissör känns det spännande att sätta upp en pjäs som definieras som modern tysk dramatik.
– Det är sådant man kanske främst förknippar med fria teatergrupper i Helsingfors, men det är otroligt kul att vi kan göra den här pjäsen.
– Men vi är ju en fri teatergrupp i Pargas, inflikar Ingeborg Spiik som är med i pjäsen (och föreningen Teaterboulages ordförande).
Hela teamet träffades första gången i augusti och repetitionsperioden inleddes i början av september. Till en början träffades man ett par gånger i veckan, då premiärdatumet närmar sig blir det naturligtvis oftare än så.
Anton Elmvik och Oliver Tschernij som skapat musik- och ljudvärlden till pjäsen tycker jag också ska ha en stor eloge. De har komponerat nytt och trixat en hel del med ljudet som faktiskt tar mycket rum på scenen, intygar Karlsson.
Sigurd Möller står för ljusdesignen medan Minna Ihalainen har skapat scenografin samt står för rekvisita och kläder.
I rollerna ses Svante KarlssonAnna LindströmTim Eriksson och Ingeborg Spiik.
Ensemblen intygar att det uttryckligen handlar om en vuxenpjäs, främst för att dialogen med sin satir knappast går hem hos de allra yngsta.
– Förstås hoppas vi att pjäsen väcker intresse också utanför Pargas. Det har den också gjort bland med teaterfolk och kolleger i min ålder, så jag hoppas att det märks på läktaren, säger regissören Karlsson.
Mikael Heinrichs
050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi