Trevlig semester!

Eija Holopainen.
Eija Holopainen.
I skrivande stund är det min fjärde semestervecka. Kanske även du firar nu semester, såsom största delen av finländare som antagligen har semester i juli. Jag önskar dig en lugn, rofyllt och avslappnande semester. En sådan planerade även jag och delvis har det blivit så, men överraskningar har också skett.
Till mitt semesterfirande hör bland annat en traditionell fyra dagars resa till Sverige. I vår familj och i bekantskapskretsen har vi amerikanska bilklassiker som hobby och under sommaren deltar vi i flera träffar och i cruisings där man kör efter varandra någon rutt med fina vyer.
Det kan vara 100-150 bilar och det blir många tummar upp. Också i Pargas ordnas en cruising varje sommar. Men träffen i Västerås, Power Big Meet är av en annan klass. Under tre dagar anländer tusentals, enligt vad jag har hört cirka 20 000 bilar, alla amerikanska eller andra som är minst 40 år gamla.
Gatorna är proppfulla av bilar och köerna står stilla men folk är på gott humör och hjälper varandra. I år löpte vår Västerås-resa till och med bättre än vi hade förväntat oss. Det vill säga vi tappade inte bort oss i Stockholm även om det fanns två möjligheter till det: ditresan och hemresan. Tidigare har vi kört några ärevarv där när vi inte har hittat ut ur centrum eller till hamnen.

I staden samlas under tre dagar tusentals, till och med  20 000 bilar, alla amerikanare eller andra minst 40 år gamla bilar.

Också teater hör till sommaren. I Pargas går det ju smidigt till eftersom här finns den bästa teatern: även i sommar bjöd Teaterboulage på en fin föreställning. Tänk att det på en liten ort finns alltid nya stjärnor, nya idéer och hur ”gamla veteraner” alltid överraskar och förnyar sig.
Under semestern tvättar jag fönster och mattor, det har blivit många sjukhusbesök och blodprov (i vår familj har det nu tyvärr varit en sådan sommar) och jag kan transportera ett flyttlass. Jag har överraskat mig själv och lyckats få skörd i växthuset trots att det först såg hotfullt ut eftersom största delen av plantorna dog. En del överlevde dock och som tur finns det folk med gröna fingrar som producerar livskraftiga plantor som vi sedan kan köpa.
Jag var också i blåbärsskogen och undrade var de kantareller som alla andra visar bilder på i sociala medier finns. Lyckligtvis har det funnits också tid att träffa vänner och att vila. Och förresten, eftersom jag igen har lovat delta i ett för mig nytt projekt, hoppas jag att vi ses under Forneldarnas natt.
Eija Holopainen
Närvårdare som försöker klara av ekorrhjulet och erkänner sig vara lätt att övertala.
översättning Leena Lehtonen