Anekdoter om kända Åbolänningar och gamla fotografier i ny museikalender.
En gubbe i yttre skärgården sände gumman till handelsboden över svaga isar. Han skrev en lång lista med beställningar på varor och skickade den med gumman som själv inte kunde läsa. I slutet av listan nedtecknade gubben följande hälsning: ”Ja skickar inga pengar me, tå isana´ e så svaga. Ja bitalar i voor sen tå vi foor ypit vat´n.”
Detta är en av anekdoterna som ingår i nästa års väggkalender som getts ut av Sagalunds museum i Kimito och Pargas hembygdsmuseum. Kalendern heter Pargaskorvar & Kimitosvin, Vem sjutton är Åbolänning? Jag är Iniöbo.
Gubben Manelius var ”kändis” i Kimito och om honom berättas bland annat detta: Manelius hade en väglott vilken han dock lämnade oskött. Vid vägsyn klandrade länsmannen honom att vägen var för smal och att dikena hade vuxit igen. ”He kan så vara, men jag hoppas långdn räcker till”, replikerade Manelius. Vid ett senare tillfälle åkte länsmannen förbi Manelius då han höll på med att gräva upp en stenbumling vid vägkröken. Länsmannen sa: ”Det är rätt gjort, kasta stenen till helvetet, den har alltid varit i vägen för mig!” Svaret lydde: ”Sku´e int vara säkrare ti stjick´n ti himlin, tå. Han kund annars oåter bli i väjin för befallningsman!”
I Pargas lär den kända sakföraren Vilhelm Hallonblad ha sagt: ”Jag stööter mina fööter på alla rööter som ja mööter”.
Från Kirjais i Nagu berättas att Tom Collin miste sin lastbåt under vinterkriget och bestämde sig för att stanna på land. Eftersom han inte hade erfarenhet av jordbruk så var det inte så lätt. Lärarinnan i Kirjais frågade honom en gång om han inte plöjt tidigare? Svaret blev: ”Jo, men bara Atlanten”.
Anders på Sälgskär besöktes en gång av en båtfamilj från Sverige. De tog iland vid hans brygga, men kom inte upp till huset för att presentera sig. Om en stund ser Anders hur familjen strövar in i hans strandbod där dörren är öppen. Då går Anders fram och frågar vem de är och vad deras adress är. Då undrar svenskarna vad han behöver veta adressen för. Anders svarar: ”Jag har tänkt titta in nästa gång jag är i Stockholm och se vad ni har i era skåp. Det här är mitt hem ni besöker”.
Kommunfullmäktiges ordförande i Iniö kallade Iniökungen. Han var befälhavare, och nämnde eller skrev alltid att ”jag näst Gud är den högsta å detta fartyg”. Då det var tal om att få telefon till Iniö var Iniökungen noga med att höra de andra Iniögubbarnas åsikter, som inte var positiva. Till slut sade han: ”Jaha, nu har jag hört er alla, vi börjar imorgon bitti, jag har tråden i båten”.
Sagalunds museum och Pargas Hembygdsmuseum har i serien Åboland och Åbolänningar också producerat en utställning och publikation. Publikationen och kalendern finns till salu i museerna. I Pargas säljs kalendern också i bokhandeln.
Leena Lehtonen
040 563 8717/leena.lehtonen.fi
