För mig har motion i olika former varit en trevlig sysselsättning ända sedan barnsben. Inte minst eftersom jag inte har någon som helst musikalisk begåvning. I min ungdom var det inte många av mina kompisar som deltog i någon ledd motion till exempel i idrottsföreningar, utan man rörde på sig på egen hand eller i kompiskretsen.
Den första gången jag gick med i ledd idrottsverksamhet var i vuxen ålder i Pargas. Jag minns inte om det var ParSport eller Piffens orienteringssektion det handlade om. Jag hade nog tävlat en del med nummerlappen på bröstet i skol- och scoutsammanhang, men det handlade främst om att förverkliga sin egen motionsdrift utan högre ställda målsättningar. Visst minns jag fortfarande min första skidtävling som jag vann. Skeden jag fick som pris finns visst fortfarande kvar någonstans i en byrålåda.
Emellanåt krävs det en del extra ansträngningar att komma i gång.
Grenarna byts självklart ut allt efter årsringarna blir flera. Det finns en massa grenar man kan syssla med ända från barnsben tills man blir äldre, men tempot och målsättningarna anpassas. För vissa finns tävlingsinstinkten där hela livet ut – det är många som deltar i olika veterantävlingar.
Jag tror att de flesta tar upp motion som en hobby utan större målsättningar då de blir äldre. Upprätthållandet av den egna konditionen är det viktigaste. Emellanåt krävs det en del extra ansträngningar att komma i gång. Efter en jul suckade jag över att man borde ta en joggingtur för att bli av med den tunga känslan i kroppen. Efter ett par dagar hade jag inte kommit längre än att jag suckat ett par gånger till. Under samma tidsperiod hade min son varit ut och joggat åtminstone tre gånger. Det var bara att ta sig i kragen – så kom man i gång igen.
För yngre lämpar sig de flesta grenarna såsom redskapsgymnastik, ishockey eller kampsporter. De här grenarna hittas mera sällan på de äldres agenda. Inom pensionärsföreningen har vi också valt att fokusera på lättare grenar som bowling, petanque, frisbeegolf och promenader. Den här veckan har vi tävlat i vår traditionella ”Olympiad”, där grenarna är enkla att ta till sig för var och en och oftast kombinerade med social samvaro.
I coronatider har utomhusmotion i olika former blivit allt mer populärt. Ett fenomen har varit de kraftigt ökade mängderna besökare i våra nationalparker. Jag har själv rört mig en hel del i nationalparkerna både på egen hand och som medlem i Suomen Latus lokalförening Skärgårdsstigen. Rekommenderas starkt.
Personligen anser jag att motion leder till hälsa. Visst kan man råka ut för skador och skavanker, men saldot hålls i alla fall på plus. Gör alltså inte som det stod på en hustavla hos en bekant till mig: ”Då jag känner för att motionera, lägger jag mig på soffan och väntar att den lusten går över”. Det citatet påstod han tillskrevs någon antik filosof.
Jag citerar hellre Niilo Tarvajärvi och säger ”Ylös, ulos ja lenkille.”
Heikki Inkari
ordförande för Eläkeliitto i Pargas
översättning Mikael Heinrichs
Kommentarer