Det är en blandning av svenska, finska och norska som ekar i korridorerna och klassrummen vid folkhögskolan. Nordiskt samarbete av bästa tänkbara slag.
Deltagarna får bekanta sig med olika hantverksformer med en förankring i det nordiska – och lokala – kulturarvet. Arrangören Åbolands hantverk strävar till att kursinnehållet skall återspegla föreningens syn på miljömedvetenhet, vilket betyder att man i mån av möjlighet använder sig av närproducerat och naturligt material.
– Det har varit roligt att märka hur pass likadana traditioner man trots allt har i de nordiska länderna, med små variationer i arbetssätt förstås, säger Kristiina Juvas som fungerar som lägerkoordinator.
Fiskskinnsgarvningen är den kurs som samlat flest deltagare, nio stycken. Här blir restprodukter av norsk lax och inhemsk gös samt lake till vackra ting, senast i slutet av veckan.
Inledde ni alltså veckan med att fiska, eller?
– Jovisst, vi var alla här fyratiden på morgonen och började med det, skrockar en av deltagarna.
Fiskskinnen har artesanen Hanna Nore i själva verket hämtat med sig från bekanta fiskhandlare i Lovisa, där hon är hemma. Hon fungerar som lärare på kursen och beklagar att deltagarna inte kan vara ute då det regnar.
– Det luktar antagligen litet illa här inne, men vi märker knappast av det längre, skrattar hon.
– Vi började med att torka skinnen på måndag, nu har vi börjat bearbeta dem sakta mak. På torsdag skall vi färga dem och meningen är att vi på fredag skall tillverka armband av dem, men det kan bli rätt tajt med tiden, medger Nore medan hon rör om i kastrullerna med albark, ekflisor och lökskal.
Mats Johansson från Sverige lockades med av sin fru och deltar tillsammans med henne i fiskgarvningskursen. Familjens två döttrar är också med på lägret.
– Det här är helt nytt för mig, men verkligen intressant – och tidskrävande, säger han medan han håller på och arbetar med ett skin från en lake.
Olga Djuve från Bryne, en bit söder om Stavanger, är för första gången i södra Finland. Hon deltar i lägret tillsammans med fyra andra hantverksintresserade från samma trakt.
– På måndag var det verkligen fint nere vid vattnet då vi jobbade i solen. Naturen här är väldigt vacker, säger hon medan hon bearbetar ett stycke laxskinn.
Spånadskursen har fyra deltagare samt den yngsta lägerdeltagaren som än så länge roar sig med att krypa på golvet och hålla koll på mamma.
– En av deltagarna jobbar med egen angoraull från kaniner. Jag måste medge att det gått förvånansvärt snabbt för deltagarna att lära sig spinnrockens funktioner, särskilt de som aldrig tidigare jobbat med en, säger läraren Britt Henriksson.
I hörnet av klassrummet finns dessutom en liten utställning som projektet Know Sheep bidragit med. Där kan lägerdeltagarna bekanta sig med ull från olika fårraser och produkter som tillverkats av dem.
Bland annat tillverkar man en slangbella och tovar bollar till den samt gör en förvaringspåse för den.
Kursen i broderi har fyra deltagare. Man har hämtat inspiration från Pargas folkdräkter och bland annat hunnit tillverka små förvaringspåsar för sömnadsutrustning: sax, fingerborg, nålar och annat smått och gott.
Orsaken till valet av just folkdräkten är att den finska folkdräkten i år fyller 130 år och firas runtom i landet på olika sätt.
– Teknikerna är många, just nu håller vi till exempel på med tamburbroderi som är en gammal teknik som används för huvudbonader av olika slag, berättar läraren Eija Mendelin.
– Lätt är det inte, intygar Keathy Ericsson-Jourdan med rötter på Åland men numera bosatt i Sverige.
Hon har inte tidigare deltagit i hemslöjdslägren helt enkelt på grund av tidsbrist, men den här gången råkade lägret passa bra in i den egna tidtabellen.
– Jag tänkte att det här kan vara något att tillägna mig, men det är nog svårare än jag trodde, säger hon.
För akvarelläraren Trond Einar Solberg Indsetviken från Norge är det här redan andra gången han är i Pargas. Han drog en populär veckoslutskurs i Pargas förra hösten.
– Eleverna är så snabba med att lära sig att jag knappast behövs här längre, skrattar han.
Eila Lumme-Kiuru från S:t Karins var en av deltagarna på Indsetvikens kurs på hösten, så hon visste precis vad hon gav sig in på.
– Undervisningen är verkligen bra och teoretiskt väl förankrad. Vi går på djupet också i de mer grundläggande sakerna, det har helt enkelt varit mer lärorikt än de tre tidigare gångerna jag deltagit i de här lägren, säger hon och får medhåll av kurskamraten Ulla Czuryszkiewicz från Pargas.
Tvåändsstickningen har likaså fyra deltagare, varav tre från samma familj i Sverige.
Här överrumplas till och med redaktören då jag plötsligt blir erbjuden ett par riktigt stiliga vantar som passar perfekt.
– Det är par nummer 1 638 jag ger bort, berättar läraren Kaja Lindberg då hon ber mig signera i boken där hon samlat anekdoter från alla som fått ett par vantar.
Hon är en verklig veteran då det kommer till lägren, eftersom hon deltog första gången lägret arrangerades år 1984 – och bara har missat ett par läger genom tiderna.
– Tidigare var hela familjen med, men sedan var det någon som kroknade och till sist var det bara jag som hängde kvar. Men det är alltid roligt att vara med, intygar hon.
Inramningen på den tidigare folkhögskolan i Pjukala, nuvarande Axxell, är så gott som perfekt för det här ändamålet och får idel beröm av deltagarna. Lägerdeltagarna tillbringar fyra dagar i hantverkets tecken, i går stod en guidad rundtur i Pargas och skärgården på agendan.
– Från arrangörshåll har det också varit ett sant nöje att samarbeta med Axxell, konstaterar lägerkoordinatorn Juvas.
Var lägret arrangeras nästa år är ännu öppet, men Juvas själv hoppas i smyg på Färöarna – liksom hon gör varje år.
Mikael Heinrichs
050 306 2004/mikael.heinrichs@fabsy.fi
