Efter det senaste riksdagsvalet diskuterade Yles aktualitetsprogram de grönas valnederlag. Partiet har alltid försökt påverka människor genom miljöskydd, med sin så kallade rädda världen agenda. I och med att den miljörelaterade debatten har blivit vanligare, har alla andra partier också lagt till dessa teman i sina program. Så idag finns det, åtminstone i teorin, andra bra alternativ för miljömedvetna väljare. Enligt experter förlorade de gröna sin röstandel, särskilt av denna anledning.
Klimatförändringarna och naturens förstörelse fortskrider likt en dressin som glider mot den sista stationen på rostiga skenor och vars hävstång drivs av människans girighet och brist på kunskap. Istället för bristande kunskap kan man faktiskt tala om bristande läsförståelse eller slarv, eftersom det redan finns tillräckligt med referentgranskad forskningsinformation i ämnet. Det som kanske gör det svårt att greppa och erkänna frågan är att förändringarna går långsamt i förhållande till ett människoliv och ingen vet hur man med absolut precision ska definiera de extrema effekterna av till exempel global uppvärmning. Vi vill alla fortfarande rädda världen. Oavsett om det är valvår eller inte.
Det finns många sätt att rädda världen. En del tycker att konsumtionstakten bör bromsas och samtidigt utvecklas nya, mer hållbara energi- och transportformer. Enligt de hängivna försvararna av ekonomisk tillväxt är teknik det enda sättet att komma ur dvalan. En enskild läkare hjälper människor att hantera sjukdomar orsakade av till exempel pandemier och kan därmed med sina egna handlingar rädda världen, en patient i taget. Särskilt västerländska samhällen kämpar för jämlikhet, så att vi alla har samma utgångspunkt i livet och därmed samma goda eller dåliga chanser att överleva även i svåra lägen.
Oavsett om det handlar om klimatförändringar, ojämlikhet, konfrontation av kulturer eller någon annan global utmaning, är räddningen av världen alltid kopplat till människor i våra tal. Vi förhindrar att naturen går förlorad och bromsar klimatförändringarna så att våra egna livsvillkor förbättras. Vi pratar om att rädda världen, även om vi verkligen vill säkerställa existensen av vår egen art. Borde vi hellre tala om att rädda människor eller den mänskliga arten, eller existerar världen ens utan människor?
Jag har själv tröstats av hypotesen att naturen så småningom på sätt och vis reparerar det vi förstör. Även om kampen mot klimatförändringarna är viktig för mänsklighetens överlevnad, behöver denna lilla men enorma planet inte nödvändigtvis räddas. Jag leker med tanken att tusentals år efter människans utrotning har de mångsidiga träskmarkerna, skogarna och klarvattensjöarna uppslukat motorvägarna och de trånga och tomma burarna i Österbottens pälsfarmer. Rävsunds nya bro ligger också på havsbotten som små smulor.
Det är otroligt att det fortfarande bor människor här i Finland som inte är oroliga för effekterna av klimatförändringar eller förlusten av naturen, även om de också påverkar människor. Konsumtionen ökar ännu mer, skog avverkas i allt snabbare takt och flygtrafiken ökar för varje år, oavsett vem vi röstar på. Vi tror att ekonomisk tillväxt behövs nu och alltid. När man får ont om syre, vatten eller mat, kan man kasta bort det senaste kvartalets budgetöverskridande på sjöfågeln som simmar i en av hettan uttorkad damm.
Vi vet inte vad som kommer att hända med jorden i slutändan eller vad som kommer att bli den sista spiken som kommer att hamras i mänsklighetens kista. Tanken på världens undergång är förtryckande ur mänsklighetens synvinkel, men också att enskilda ekosystem försvinner är helt enkelt sorgligt. Speciellt när det händer även just nu – då vi stirrar seriöst på valtenter.
Jaakko Lento
Författaren är en skräbböleinvånare som förundras över världen och styrelselemedlem i Pargas naturskyddsförening
Översättning: Malin Johansson
Kommentarer