Med tilltagande förskräckelse har jag under höstens lopp följt med byggandet av Axxell-Optimas yrkesskola intill stadens nya Brava-skolcenter på Skolgatan. Samtliga reaktioner jag fått av både Pargasbor som utomstående jag intervjuat har varit förbryllade och minst sagt negativa. Vad jag nu frågar mig är hur det överhuvudtaget kan komma sig att man i vår stad har gett bygglov åt något så, ärligt talat, anskrämligt?
Läser man i stadens byggnadsordning står det med all tydlighet att ”Vid byggande skall byggnadens höjdläge, utformning, fasadmaterial och färgsättning ägnas särskild uppmärksamhet. Byggnaden skall placeras på byggplatsen…så att en harmonisk byggd miljö uppstår eller bevaras”. (V,22) Vidare står det: ”Man skall fästa uppmärksamhet vid anpassning av byggnaderna till den naturliga och byggda miljön”.
Efter att ha kollat byggnämndens mötesprotokoll från den 16.4.2022 ser jag att bygglovet godkänts utan omröstning och när jag frågade en medlem om saken medgav hon att takets form visserligen väckte förvåning, men att något motförslag aldrig gavs. Också föredragningen är koncentrerad kring tekninska detaljer såsom parkeringsplatser, tillgänglighet och överskridning av byggnadsrutan. Själva byggnadens utseende, avgörande inverkan på hela skolmiljön, närområdet och vyn från Skärgårdsvägen beskriver ledande byggnadsinspektören med det formellt obligatoriska konstaterandet att ”den planerade byggnaden lämpar sig för byggplatsen till sin utformning och färgsättning”. Ytterligare hittar jag ett pressuttalande från Kustregionens utbildningsfastigheters chef där han förklarar att ”takformen skall spegla Pargas som industristad”.
Jaha?
På vilket sätt anser nu nämnden och föredragande tjänsteman att Axxells nybyggnad i svartlackerad plåt motsvarar det som byggnadsordningen kallar en ”harmonisk miljö”? Och tycker vederbörande verkligen att byggnaden är ”anpassad till den befintliga byggda miljön” som i det här fallet är vårt nya skolcenter Brava? Som en förbipasserande kan se är de båda byggnaderna fullständigt olika till karaktär och ställda så tätt intill varandra att utsikten från en del av klassrummen i skolan och lärarrummet blir en svart vägg på några meters avstånd. Om det här är vad byggnämnden upplever med ”anpassning” eller ”lämplighet” kan man lika bra stryka hela skrivelsen från byggnadsordningen.
Att byggnämndens medlemmar inte orkar sätta sig in i frågor som gäller planbestämmelserna och de byggnadstekniska detaljerna kan man ännu på något sätt förstå men att inte ta ställning eller ens diskutera utseendet på en så här stor och viktig byggnad eller dess påverkan på skolbyggnaden invid är ofattbart. Inom byggnämnden verkar det förmodligen nuförtiden vara kutym att allt som inte tillhör stadsplanens detaljbestämmelser eller det rent byggnadstekniska genomförandet anses vara en smaksak som man kan ha olika åsikter om och som därför inte dessvidare behöver beaktas på annat sått än som en formalitet.
Ändå har nyare forskning kring stadsbyggande kunnat påvisa att det finns ett tydligt samband mellan hälsa och den bebyggda omgivningens formspråk. I allmänhet kan man enligt denna forskning säga att man mår bra i en miljö där bygnaderna är läsbara och förståeliga. Där de erbjuder en rikedom på information och är inbjudande och där man kan uppleva en tillhörighet. Som stressande och ohälsosamma upplevs däremot stora monotona ytor, färglöshet, vassa hörn och omänskliga proportioner. (Att sedan ge Axxell-byggnaden karaktären av en kombinerad reklamskylt och infotavla genom röda logon och en stor bildskärm, vilket framgår av observationsbilderna på det färdiga bygget, kommer inte att göra saken bättre).
Att värna om estetiken, det vill säga vår upplevelse av vad som är vackert när det gäller den allmänna miljön är alltså oerhört viktigt. Omgivningen är på många sätt vår gemensamma egendom och förändringar i denna berör oss alla i årtionden framåt. Ansvaret för omgivningens utseende borde vara minst lika stort som ansvaret för det tekniska genomförandet och detta i synnerhet när det gäller en skolmiljö där eleverna och studerande skall må bra och känna sig hemma.
Jag anser att stadens byggnadsnämnd inte tagit sitt ansvar i den här frågan och inte heller följt Pargas byggnadsordning när de beviljat bygglovet.
Cornelius Colliander
Pargas
Kommentarer