I helgen ska vi bege oss iväg och vandra till en närliggande nationalpark. Vi packar med oss det viktigaste: tält, dunsovsäck, luftfylld och isolerande liggunderlag, trangia, kniv, eldningsutrustning, myggmedel, portionsförpackad vandringsmat och vatten. Dessutom behöver vi karta, kompass och GPS, ifall det skulle råka så att man tappar bort sig. Till vandringen behöver man vandringsbyxor och -jacka och vid regn Gore-Tex skalkläder. Under detta behöver man naturligtvis ett underställ av merinoull och för kvällen dunjacka som kan packas ner i ett litet utrymme. Skorna ska även ha Gore-Tex så att de andas bra när du går flera kilometer med packning på ryggen. För att minimera fotsvett, används tekniska linerstrumpor under, som överför fukten till merinoulls vandringsstrumpor som bärs ovanpå.
Listan på varor som listas ovan är tyvärr mycket lik min egen packlista när jag åker iväg på ett par nätters vandring. Från och med när blev det även en utrustningsfråga att gå till skogen? Kan jag verkligen inte klara mig med vanliga strumpor och måste regnkläder vara den senaste teknologin? Nudlarna ger tillräckligt med energi och spårämnen för ett par dagar. Skulle en skogshuggare från början av förra seklet ha kunnat uppskatta denna utrustning när han åkte på en arbetsresa på flera veckor till Kajanalands ödemarker. Eller var männen så starka att de kunde stå emot vad som helst?
Jag har precis läst Veikko Huovinens bok Havukka-ahon ajattelijan. På dagen och natten sover bokens huvudperson Konsta Pylkkänen på en mossbädd utan skydd. Han avnjuter det som naturen har att erbjuda och det han fick av kvarterets husmor. Jag kan inte låta bli att fundera på hur han skyddar sig mot mygg och om han inte ska breda ut ett värmereflekterande liggunderlag under ryggen. Å andra sidan beundrar jag en så avslappnad attityd och jag försöker själv hitta något av samma atmosfär på mina vandringar.
Vandring har blivit populärare i och med pandemin de senaste åren. Jag har ofta undrat hur en nybörjare känner sig när han går in i en friluftsaffär eller börjar ta reda på via internet vilka accessoarer och kläder som behövs för att kunna njuta av naturens frid fullt ut. När man till detta lägger till de influencers som marknadsför sina prylar på sociala medier och YouTube, blir det redan press på hur man måste se ut i skogen för att vara en betrodd vandrare.
Utrustningsuppgraderingen är helt förståelig, eftersom alla vill ha det så bra som möjligt under olika förhållanden. Ju längre resan är och ju mer avlägset område man åker till, ökar kravet på utrustning av hög kvalitet som statsskulden under vänsterregeringen. Det gäller även andra fritidsintressen.
Man klarar sig även med sämre utrustning dock. Det är fakta. Vanliga vardagskläder fungerar hur bra som helst och mormors gamla tält och sovsäck fungerar fortfarande perfekt idag. En nybörjare behöver inte använda alla sina besparingar förrän han verkligen vet vad som passar honom och vad han verkligen har råd med. Till exempel har loppmarknader på nätet ett bra utbud av begagnade varor. Naturupplevelser får du inte enbart med utrustning. Om du kommer ihåg att ta med dig en nypa av Pylkkänens attityd kanske du verkligen kan njuta av naturen och glömma utrustningsstressen.
Jaakko Lento
Styrelsemedlem i Pargas naturskyddsförening. Bosatt i Skräbböle sedan åtta år tillbaka.
Översättning: Malin Johansson
Kommentarer