Vitkindade gäss är ett svårlöst problem

Äntligen har de vitkindade gässen lämnat Centralparken. Kvar finns avföring på gräsmattorna och längs gångarna. Kyrkgropens stränder har betats så att sanden kommit fram, endast ogräset har lämnats. När jag skrev om gässen hösten 2013 fanns det sexton vitkindade gäss i Centralparken, nu i höst fanns det cirka 500.

Gässen är ju helt oskyldiga. Vitkindade gäss är sympatiska och helt orädda för människor. Alla djurarter vill föröka sig och utnyttja de resurser som står till buds. Människan är den som gett möjlighet för gässen att breda ut sig explosionsartat.

Under 1987–90 släpptes 52 ringmärkta gäss, som kläckts på Högholmen i Helsingfors, fria. Man trodde att gässen skulle följa med vilda vitkindade gäss som flyger förbi på väg till Novaja Zemlja. Det gick inte som i ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” där tamgåsen Mårten följer med vildgässen norrut. De utsläppta gässen har fått flera tusen avkomlingar runtom Helsingfors.

I Åbo dök de två första vitkindade gässen upp hösten 1984. Det var två ringmärkta rymlingar från Skansen i Stockholm.

Våren 1985 kom de tillbaka och häckade på en liten ö utanför Runsala och fick två ungar. Den åboländska stammen är ättlingar till dessa rymlingar.

I september i år hade vi totalt 32 900 vitkindade gäss, avkomlingar till rymlingar från Skansen och utsläppta fåglar från Högholmen. Gäss födda och uppvuxna i fångenskap har anpassat sig för ett liv i våra trakter och har ingen koppling till tundran i Sibirien. De hålls här och kommer att föröka sig här tills de stoppas.

Gässen finns med i EU:s fågelskyddsdirektiv och är fridlysta. Fåglarna häckar i huvudsak ute på öarna i skärgården, men kommer efter häckningstiden till tätorternas parker.

Hur kan man minska beståndet? Politiker börjar vara mogna att flytta över vitkindade gäss och storskarvar till EU:s lista över jaktbart vilt. Hur jakten skulle genomföras i praktiken är ett verkligt problem. Under häckningstiden får gässen inte jagas och när häckningen är över flyttar de till gräsmattor i parkerna där man inte har möjlighet att idka jakt.

Sen har vi ännu problemet med de hundratusentals gäss som häckar på Novaja Zemlja. De har i århundraden flyttat på våren längs Finska viken till Vederlax, styrt mot Vita havet och till häckplatserna på tundran. Tidigare har gässen rastat i Estland.

Nu har plötsligt hundratusentals gäss börjat rasta i Savolax. Det finns än så länge ingen förklaring till varför de har valt att rasta i Finland. De förstör skörden för många jordbrukare och förorsakar stora kostnader för staten i form av ersättningar för skördeskador.

Myndigheterna har beviljat 115 odlare rätt att skjuta 20–40 gäss var. De fåglar man skjuter får absolut inte användas som mat. Kadavren kan lämnas kvar på åkern för att skrämma andra gäss.

Skyddsjakten på fåglar är inte en åtgärd som löser problemet, gässen skräms bort till andra odlingar. Staten planerar att reservera åkrar som man odlar enbart för gässen. Genom att skjuta ett litet antal fåglar försöker man styra över gässen till de åkrar som reserverats för dem. Månne det kommer att lyckas?

Problemen med de vitkindade gässen har inga enkla lösningar.

Kari Penttinen

Biolog, tidigare rektor vid Fiskeriskolan

Var först att kommentera

Kommentarer

Alla som kommenterar PK:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Underteckna kommentaren med både ditt för- och efternamn, tack.


*