Ett brev från Senegal

De studerande från PSG som var med på resan till Senegal berättade förra fredagen om sina upplevelser för sina medstuderande. Resan var på alla sätt och vis lärorik för deltagarna som inte bara knöt kontakter till sina värdfamiljer, utan också till medresenärerna från de österbottniska gymnasierna.

Med temperaturer kring 35 grader var klimatet en utmaning, men likaså var trafiken särskilt i huvudstaden Dakar en smärre chock.

– I Dakar var det väldigt trångt och varmt. Bilar körde hit och dit och det var riktigt dammigt, berättade Simon Randström.

Bussen som skulle transportera hela gruppen på 25 personer från Finland blev smockfull – också på taket – trots att den enligt lokala var för upp till 45 personer.

En sak som överraskade var de stora undervisningsgrupperna i skolorna som till och med kunde uppgå till 80 i ett och samma klassrum.

– En av dagarna var vi ut till en sjö där lokalbefolkningen utvann salt. De rörde sig med små båtar, kallade piroger, och lyfte upp salt från bottnen med korgar, berättade Ida Wulff.

Resan till det huvudsakliga målet Fatick tog ungefär sex timmar med buss, trots att avståndet var omkring 150 kilometer. Studerandena bodde på en katolsk skolas internat.

Kontrasten mellan traditionell västafrikansk medicin och modern medicin blev också uppenbar för studerandena som fick bekanta sig också med traditionella läkare och deras metoder.

– Trots att en del av våra värdar gick i en engelskaklubb i sin skola var engelskan inte så vitt utbredd särskilt i Fatick, så kommunikationen blev aningen lidande, medgav Linus Höglund.

De huvudsakliga språken var franska, wolof och serer. Höglund blev också intervjuad av den lokala radiostationen i Fatick.

– Intervjun gick på engelska så jag vet inte hur många av lyssnarna som egentligen förstod vad som sades.

Biståndsarbete hörde också till resan. Det gjordes i en trädgård som missionären Bengt Häggblom grundat på en markplätt han köpt. I trädgården växte citrusfrukter, mango samt bao-bao och cashew. Cashewnöten är en av Senegals viktiga exportvaror tillsammans med saltet som utvinns.

– Islam är den största religionen i Senegal, vilket betydde att vi trots att vi bodde på ett katolskt internat varje morgon väcktes av böneutropen från minareterna. Men ur turistisk synvinkel är Senegal såtillvida intressant att det inte är ett radikalt land. Gambia däremot har försvunnit från researrangörernas listor, berättade Magnus Sundman.

Att presentera resan både i ord, foto och rörlig bild var bra övning för de inblandade, eftersom – åtminstone några i kvintetten – med stor sannolikhet kommer att presentera resan också för andra utomstående.

– Vi har nämligen planer på att hålla ett tillfälle för allmänheten i form av en Spiker-kväll i början av april på hotellet. Men detaljerna kring det klarnar säkert småningom, säger Sundman.

Mikael Heinrichs

050 306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi