En sjuksköterska skriver i Helsingin Sanomat (16.4.2021) om sina upplevelser av människor som kommer för att vaccineras mot covid-19. En del har svurit, andra har kastat saker. Andra har skakat av raseri. Då talar vi alltså om så kallade vuxna människor.
Förutom andra osakligheter har sjukskötarna också utsatts för påtryckningar av sådana som anser att de borde få gå före i vaccinationskön.
Också i Pargas har vårdpersonal utsatts för osakligheter i samband med coronavaccineringarn. Stadsfullmäktiges ordförande Tarja Rinne skriver i en hälsning till Pargasborna (PK 25.3.2021) att ingen har rätt ”att låta frustration och rädslor gå ut över t.ex. vår hälsovårdspersonal, vilket tyvärr vid vissa tillfällen har skett.”
Hon påpekar att vaccindoserna är räknade och att de ges enligt THL:s direktiv.
– Ingen av oss kan förhandla sig fram i den kön. Doserna blir inte fler och din tur kommer inte snabbare genom att frustrerat bemöta personalen. Det enda det genererar är ett illamående hos vår redan nu högt belastade personal, skriver hon.
Har vi under coronatiden glömt bort helt grundläggande saker om hur man beter sig som folk och bland andra människor?
Samma fenomen kan ses på så kallade diskussionsforum på nätet, där den så kallade diskussionen i vissa fall mest luktar gammaldags skolgårdsmobbning. Tonen är hätsk och aggressiv, många söker konflikt och skapar gärna den själv om de inte hittar den annars.
Det verkar som många tror att den frustration man själv känner över den rådande situationen kan tas ut på andra – utan någon som helst eftertanke.
Det handlar om helt grundläggande färdigheter i konsten att vara människa som verkar ha trubbats av – eller rentav försvunnit.
Färdigheter som man lär sig redan då man är liten och måste slipa av de värsta kanterna som man har, i umgänget med syskon, sandlådskompisar och i daghemsgrupper.
Nu har vi suttit hemma med våra pussel och skärmar i över ett år och haft få att slipa kanterna mot. Men vad är det för taggiga giftiga blåsfiskar som kommer ut ur sina hålor, då dörrarna nu öppnas på glänt? Är det en sådan vi vill vara – en som får vredesutbrott och kastar saker då den kommer till en vaccinationsmottagning för att få ett vaccin mot en dödlig sjukdom?
Personen JAG har vuxit som en uppblåst ballong och blivit mittpunkten i vårt självcentrerade universum, det vill säga i hela världen – tror vi. JAG ska ha vaccin av en viss sort och JAG ska ha det nu. JAG ska vaccineras av en finländsk sjuksköterska och JAG ska ha någon form av särbehandling – vet ni inte vem JAG är?
Instängdheten har tydligen fått oss att glömma sådant som vi redan har lärt oss som tvååringar. Också du och du och du har visst ett jag att ta hänsyn till – oj då.
Det verkar som om vi skulle behöva få lite coronasyskon att öva upp oss på igen, så att man kan ha oss alla i möblerade rum och framför allt bland andra då vi småningom kan börja umgås på nytt.
Lämna den uppblåsta taggfisken i sin mörka håla – ute i dagsljuset är det helt andra varelser som klarar sig bäst.
Carina Holm
Redaktör, Pargas Kungörelser
carina.holm@aumedia.fi
Kommentarer