Skidorna glider så fint i spåret och jag minns varför jag tycker att det är roligt att åka skidor.
Men efter en uppförsbacke börjar snön fastna under den ena skidan i stora klumpar och i följande nedförsbacke flyger jag hejdlöst på näsan.
Skidan envisas med att bromsa upp farten och mer och mer snö fastnar under den, medan den andra glider framåt, som den ska.
Jag faller som en utbyteselev från ett fjärran land på varma breddgrader i snön gång på gång. Till sist blir det omöjligt att fortsätta.
Svettig och arg kommer jag tillbaka till utgångspunkten efter att ha stavgått med skidor på fötterna längs spåret i några kilometer.
– *** skidor, *** snö!
Det är inte bara jag som har ett aningen kluvet förhållande till snö, speciellt till fel sorts snö.
Flödena på sociala medier fylls ömsom av fina bilder från fina skidspår, ömsom av bilder på sörjiga oplogade vägar.
Och svordomarna haglar. Igen är det dåligt plogat, igen är en viss vägsträcka omöjlig att köra. För att inte tala om dem som försöker ta sig fram med rullator eller med barnvagn. Inte en chans.
Det är skrämmande att få sladd med bilen på grund av snösörja och oplogade vägar då det kommer människor gående emot.
Det är obehagligt och farligt att köra på hala osandade och osaltade vägar. Det är mycket besvärligt att försöka ta sig fram över snökanter och drivor som skymmer sikten. Ibland kommer man inte ens fram eller i väg överhuvudtaget.
Och diskussionstrådarna i Facebookgrupperna går heta. Så heta ibland, att de nästan borde kunna smälta all den snö man ondgör sig över.
Få saker tycks engagera finländarna som snön. Framför allt den obortplogade snön på gator, trottoarer och vägar.
Vi har fjärmat oss långt från förfäderna och anmödrarna som kom stakande över de oändliga vidderna, med ylande vargflockar i hälarna.
Trots att en del av oss fortfarande bor på landsbygden har vi blivit så urbaniserade att vi inte längre klarar av snö i några större mängder. Vårt tålamod är noll.
Samtidigt har samhällets beredskap att hantera stora snömängder också försämrats, då snörika vintrar inte alls längre förekommer varje eller ens vart tredje år. I Åbo har man gått så långt att staden påför sanktioner på sitt eget bolag, då det inte har klarat av att sköta snöröjningen som utlovat.
Faktum är att vi i dag behöver framkomliga vägar året runt. Det handlar om både person- och varutransporter. Hela samhället är uppbyggt kring att man kan ta sig fram dit man vill när man vill.
Oftast med bil. Men inte heller cyklister eller fotgängare kommer fram över snöhögarna.
Vi behöver få vägarna plogade – det är i högsta grad en säkerhetsfråga.
Urfinländarna skakar förundrat på sina huvuden innan de stakar vidare – medan spåret efter dem långsamt täcks i snö.
Carina Holm
Redaktör, Pargas Kungörelser
Kommentarer