Då året börjar närma sig sitt slut brukar man ofta göra tillbakablickar på det gångna året och dess höjdpunkter samtidigt som man funderar på det kommande. Dessutom ger man nyårslöften, men dem har jag frånhållit mig redan i flera år.
För mig var årets höjdpunkt utan vidare herrlandslagets avancemang till EM-slutspelet den absoluta höjdpunkten. Det var något jag och en hel drös finländska fotbollsvänner hade väntat på i årtionden – och i ärlighetens namn redan ett par gånger tappat tron på. Hur många gånger har man egentligen upprepat mantrat ”den här gången går vi till slutspel, kvalgruppen är ju så lätt” då man sett lottningen. Bara för att sedan bli rejält besviken?
Den ökända Ungern-matchen har jag inte ägnat tankar åt, eftersom man ska minnas att Jugoslavien spöade Ungern i det fortsatta kvalet så rejält, att Finland knappast hade haft en chans att ta sig vidare trots det. Slutspelsplatsen var alltså inte ett mål ifrån den gången.
En annan höjdpunkt var utan vidare Pargas IF:s avancemang till Tvåan. Jag har bott i Pargas i 17 år och då jag flyttade till orten spelade Piffen i Tvåan. Jag har saknat spel på den nivån.
Man har också frågat mig om jag kommer att ha min Piffen-halsduk på mig då PIF möter FC Jazz i Björneborg. Jag har svarat ”självklart” – men visst finns det också en annan aspekt i det hela.
Jag har trots allt varit med om att vinna FM-guld med FC Jazz, varit med då klubben spelade ute i Europa och varit aktivt med i föreningens verksamhet under guldåren på 1990-talet. Visst känner man sig litet som en landsförrädare, men nuförtiden är det Piffen som gäller – och därmed basta. Varför ska man gräva ner sig i gamla bedrifter.
En annan höjdpunkt under året var min äldsta dotter Eveliinas studentexamen. Efter det var jag inte längre vår familjs enda student och inom ett par år får vi en tredje student i familjen samt en närvårdare. Litet senare blir det vår handbollsspelares tur, men den examensdagen får vi ännu vänta några år på. De egna barnens framgångar är alltid stora saker och platsar på vilken lista över höjdpunkter som helst.
För egen del är julen den sista höjdpunkten på året, men nu är den redan över och vi inväntar nästa jul. Hos oss samlades vi igen på julafton i ett stort sällskap och njöt av samvaron, god mat och förstås också julklapparna. Trots att dagarna innan jul ofta blir stressiga och det emellanåt känns som om tiden inte räcker till, är det en fin tid. På något sätt njuter jag av att handla julklappar och till och med av att städa (trots att jag brukar låta andra förstå att det inte alls är så). Julskinka, senap och julöl – kan man ha det bättre?
Vi får vänta på nästa jul litet längre än vanligt, eftersom år 2020 är ett skottår. Väntan blir en dag längre, men jag lovar att ta det ”som en man”! Nu återstår bara 363 nätter till nästa jul!
Timo Järvenpää
timo.jarvenpaa@aumedia.fi
översättning Mikael Heinrichs
Kommentarer