För ett tag sedan hamnade jag och mina barn mitt i ett överraskande ösregn, utan regnrockar eller paraplyer. Jag fick genast bråttom, började småspringa och uppmanade mina barn att också skynda sig.
Men i stället för att höra på min stressade röst, började de skratta och ivrigt dansa omkring i regnet som öste ner över dem. De brydde sig inte det minsta om att kläderna blev dyblöta, de bara njöt av den oväntade duschen. Det här fick mig att stanna upp och fundera på varför jag egentligen hade så bråttom.
Jo, barnen måste hinna få mat innan de ska iväg på sina olika hobbyn, och det kommer in vatten i källaren i mitt hus när det regnar mycket, men det var ju inget jag kunde göra något åt i just den stunden. Det är en skön och befriande känsla att stå mitt i regnet och bara låta sig bli genomdränkt. När slutade jag njuta av regnet? Där mitt i regnskuren påmindes jag om hur viktigt det är att stanna upp i vardagen, att inte låta sig fångas i vardagsstressen så att man inte uppskattar oväntade händelser som är givande trots att de rubbar det man har planerat.
Under de senaste decennierna har det dykt upp en global motrörelse mot kulturen som säger att snabbare är bättre, den kallas Slowmovement. På många ställen runt om i världen har man infört system för att mänskan ska ta det långsammare, de flesta har säkert hört talas om Slow Food, men det finns också Slow Cities (långsamma städer) där man på olika sätt uppmuntrar invånarna att leva sitt liv i ett långsammare tempo bl.a. genom att begränsa trafiken och invånarantalet i staden.
Filosofin bakom Slowmovement är inte att man ska göra allt i snigelfart, utan att man ska göra det i just rätt takt. Det handlar om att intressera sig för stunden i stället för att räkna minuterna, om att göra allt så bra som möjligt i stället för så snabbt som möjligt. Det handlar om kvalitet i stället för kvantitet i allt från mat till jobb och föräldraskap.
Det finns mycket som är bra långsamt, som t.ex. att man tar sig tid att äta middag tillsammans med familjen utan distraktioner som tv, radio, dator eller telefoner. Bra långsamt är när man tar sig tid att titta på problem ur alla synvinklar för att man ska kunna göra det bästa beslutet på jobbet, eller när man tar det lugnt och njuter av livet.
Det spelar faktiskt sällan någon roll om man kommer fram två minuter senare än planerat. Man kan gå lite långsammare och vara medveten om sin omgivning i stället för att bara tänka på att komma fram så fort som möjligt. Man kan använda väntetiden i butikskassan till att observera sina tankar och känslor i stället för att stå och irritera sig på de långsamma personerna framför en som har 50 varor i vagnen.
Även om allting förändras runt omkring oss så förblir ändå våra mänskliga basbehov de samma, dit hör behovet att bli uppskattad och sedd och att ha ett sammanhang där man hör hemma. Det här behovet tillgodoses genom mänskliga relationer där man har tid för varandra, och för att få det måste vi lära oss att stanna upp. T.ex. genom att dansa med sina barn i regnet när tillfälle ges, trots att det finns en lång lista med saker att göra som väntar.
