Hon skulle träffa gänget vid busstationen. I plånboken hade hon pengarna hon sparat från sin första lön. Hela månaden hade hon och bästisen gallrat sockerbetor hos bonden som de hyrde sommarstugan av. Det var tungt och ganska dåligt betalt, men i dessa tider fick man inte vara kräsen. Man fick ju en snygg solbränna på köpet. Flickorna var unga och sorglösa och drivna av en stark lust att tjäna egna pengar.
Där på åkern hade de smitt djärva planer. De hade båda stränga föräldrar och de måste hitta på en bra historia så de kunde åka till skärgården på midsommaraftonen. De var inte konfirmerade och innan dess fick man överhuvudtaget inte göra någonting alls. Det måste vara en vattentät story.
De hade kommit överens om en komplicerad plan som inbegrep kompisarna, en av pojkarna hade en gammal faster som hade en stuga nära dansplatsen. De kunde säkert alla sova där, för hon var inte hemma. De två flickorna hade dyrt och heligt lovat sina föräldrar att bara de två skulle åka till skärgården till en klasskamrat (påhittad…) och där skulle de simma och spela badminton (haha) och dansbanan skulle de inte ens gå nära. Klasskamraten hade naturligtvis ingen telefon på stugan, och de visste inte föräldrarnas förnamn, bara att de hette Karlsson.
Efter mängder av förmaningar om flytvästar och avgivna löften om kyskhet hade hon alltså äntligen stängt ytterdörren och snabbt som vinden cyklat till busstationen. Gänget klev på bussen med sina sovsäckar och väskor, någon av pojkarna hade lyckats skaffa sprit och skakade på sin väska så det klirrade, och de andra fnissade hysteriskt.
Tre timmar senare var de framme, de lämnade sovsäckarna i stugan och begav sig till dansbanan. Inträdesbiljett hade ingen råd att köpa, och inte var de ju där för att dansa några skärivalser inte. Bakom banan i en skogsdunge gick flaskan runt. Alla försökte dricka utan att grimasera, med skiftande resultat.
Många mådde lite illa, en del kräktes, andra blev högljudda och ställde till med gräl med folk från stan, men flickan och en pojke satt lite avsides och båda hade fjärilar i magen, då deras händer snuddade vid varandra och de vågade se varann i ögonen.
Solen sjönk bakom björkskogen och silade ljuset på ett alldeles särskilt romantiskt sätt och då hände det sig att de två kysste varann, på ett flyktigt och lätt sätt, så där som det brukar vara den första gången.
Bara en bråkdels sekund tänkte flickan på vad mamma och pappa skulle säja.
Skini Lindgård
“Kultur är det som är mitt hjärta närmast”
Kommentarer