– Det var en oerhört rolig upplevelse. Det var trevligt att träffa så många olika människor i olika livsskeden: barn, vuxna och åldringar under luciatiden. Den tiden var så givande och ett minne för livet, säger Ida.
Idén att söka till Finlands lucia kom ursprungligen från en av Idas studiekompisar i Vasa som varit med i tärnekören. Och visst hade mamma också under en längre tid funderat på att Ida borde anmäla sig.
– Men det var nog först och främst min studiekompis som uppmuntrade mig att söka, säger Wahtera.
Hennes tidigaste luciaminnen är från barndomen då hon lussade tillsammans med sin lillasyster hemma, för både mor- och farföräldrar, i familjens egna luciatåg.
– Min lillasyster är tre år yngre så jag har också hunnit lussa ensam några gånger innan det, säger hon.
Då hon hörde om det svala intresset för att bli lucia i Pargas tyckte hon det var oerhört synd, men samtidigt fint att det i alla fall blir en ny lucia i Pargas också i år. Hon har själv jobbat som simskolelärare för Folkhälsan i Pargas och vet hur viktigt det är med intäkterna från luciainsamlingen för den verksamheten.
– Men jag litar också på att det här endast är en tillfällig grej och att det blir bättre tider.
Att man som luciakandidat automatiskt kommer med i tärnekören är för övrigt ett rätt vanligt missförstånd. Ett som Ida Wahtera gärna korrigerar.
– Jag skulle till exempel gärna varit med i kören, men det skulle antagligen bli för jobbigt med tanke på att jag studerar i Vasa och kören övar en gång i veckan samt under veckosluten i Helsingfors. Det skulle helt enkelt bli för mycket och jag vill också satsa på studierna, säger hon.
Det betyder samtidigt att alla tio kandidater egentligen bara träffas en enda gång gemensamt, under foto- och mediadagen i Helsingfors.
– Det var en rolig dag med mycket program, men inte för stressigt. Vi fick träffa en massa folk som är med i kulisserna, fjolårets lucia Vanessa Eriksson och höra mera om insamlingen som i år samlar medel för att stöda utsatta barnfamiljer.
– Organisationen är i princip ganska lik den i Pargas, men skalan är förstås en helt annan, säger Ida som älskar att sjunga och uppträda.
Hon har tagit sånglektioner vid musikinstitutet Arkipelag, men inte i alla fall ännu börjat sjunga desto mer på allvar i Vasa – förutom i studentkören Pedavoces.
– Vasa är en jättebra studiestad och jag trivs där. Att jag dessutom studerar något som verkligen är ”min grej” hjälper också. Det bästa är samhörigheten mellan studiekompisarna, säger hon.
Att valet föll på speciallärarutbildningen var klart sedan en tid tillbaka.
– Det är en viktig uppgift och jag vill hjälpa andra som har svårt att lära sig, säger Ida vars lillebror har dysfasi.
Finlands Lucia är framför allt en insamling. Ända sedan starten har luciainsamlingen fokuserat på familjer som på olika sätt behöver stöd och hjälp. I år används de insamlade medlen för att på olika sätt stöda barnfamiljer som har det svårt att klara av sin vardag.
– Det är också så jag upplever Finlands lucia, alltså mera som en insamling än en tävling. Och det är bara roligt att vi är två från Åboland med. Stämningen med lucia är också något alldeles fantastiskt.
Det går att rösta på Finlands lucia på flera olika sätt. Ett alternativ är via webbplatsen lucia.fi där man får instruktioner om hur det går till att rösta per sms eller via nätbanken. Dessutom går det att poströsta i Folkhälsanhuset i Pargas.
Ida Wahtera har också en kampanjsida på Facebook där hon publicerar en del bilder och länkar till intervjuer och annat. Sidan hittar du här (extern länk).
Mikael Heinrichs
050 306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi
