Har ni också märkt att åren nuförtiden är kortare? Åtminstone jämfört med mina ungdomsår? Vad är månne orsaken? Klimatförändringen? Världsekonomin?
Det sägs att vart femte år borde man byta något av följande: bostad, make/maka, bil eller arbetsplats.
Det finns gott om arbete och nya utmaningar, men det är just det som jag längtade efter.
Huset kan man inte byta nu på grund av för många halvfärdiga projekt, bilen är bytt sedan några år och får duga ännu en tid. Kära gubben kan man inte byta och det finns ju inget behov till det heller (och så vet man ju aldrig om man skulle få en sämre vid bytet). Så jag bytte arbetsplats.
Men mycket försiktigt i alla fall. 150 meter österut till följande byggnad. Arbetsgivaren är ännu densamma och arbetsuppgifterna avviker inte mycket från tidigare men nya väggar, nya arbetskamrater, ny förman och olika rutiner gör detta till en nystart. Och naturligtvis ville jag att allting går bra men under de två första arbetsdagarna handlade det om mycket dålig karma.
Första morgonen skulle jag börja jobbet pigg klockan sju men fick föregående kväll ett telefonsamtal om att en närstående har hamnat på sjukhus. Jag låg vaken hela natten och väntade på mera uppgifter men fick kontakt med personen i fråga först på morgonen när jag var på väg till jobbet. Som tur var allt då redan bra, men en sömnlös natt före arbetsskiftet känns inte bra. Jag tog en pastill och fortsatte arbetsresan.
Vad, nu tuggar jag väl inte enbart en pastill? En bit av en tand lossnade. Det kan inte vara sant! Börjar tanden nu värka och ila och lossnar det fler bitar? Nå, det betyder ju extra inkomster för min tandläkare.
Följande eftermiddag skulle jag fara hem efter jobbet och satte mig i bilen. Vid starten gick det trögt och om en stund var det helt tyst. Jag fick kalla på min man med ackukablar. Han fick igång bilen och jag kunde fortsätta hemresan. Försäljare av ackumulatorer gör också bra business: vad jag har hört är jag inte den enda med en död acku. Åter överraskade vintern bilisten.
Som tur har det inte skett något på jobbet och starten känns riktigt bra. Men det kändes konstigt när det hände mycket inom en kort tid. Som en tämligen positiv människa tänker jag att också detta år blir helt bra även om det under de första dagarna inte gick som i Strömsö. Det finns gott om arbete och nya utmaningar, men det är just det som jag längtade efter.
Eija Holopainen
Närvårdare som tycker om handarbeten och nya utmaningar.
översättning Leena Lehtonen
