En kontroll av påståendet visade att uppgiftslämnaren hade rätt. Utsläppen av kalkdamm från industrin hade gjort att en helt avvikande miljö, en torr tallbacke, ändrat så att den passade flugblomstrets krav på kemisk miljö helt perfekt.
Flugblomstret är en märklig växt. Blomman är liten och mörk, en knapp centimeter lång och påminner om en stekelhona. Den pollineras av stekelhanar som lockas till blomman av samma doft som honan avger, men tio gånger starkare än den riktiga honans. Superretningen gör att hanen stannar kvar i blomman upp till tjugo minuter och när den ”parat sig” med blomman och flyger vidare till nästa, överför den frömjölsklubbor till den nya blomman.
Är det helt otänkbart att kalkindustrin skulle få rätt att blåsa ut lite kalkstoft vart femte år på ett par hektar i de torra skogsbackar där orkidén har trivts?
1982 fick vi en ny luftvårdslag och förordning. I dessa lagar förutsatte man att alla industrier skulle göra en luftvårdsanmälan till den regionala miljöcentralen, som begär utlåtande från kommunens miljönämnd och efter det fattar beslut om vilka åtgärder industrin måste vidta för att få tillstånd för sin verksamhet.
Då cementfabrikens och kalkverkets luftvårdsanmälan lämnades in var jag ordförande för miljönämnden i Pargas. Tillsammans med miljöchefen och länets miljötjänstemän gick vi igenom kalk- och cementindustrin och granskade alla utsläppspunkter och tekniska anläggningar som minskar utsläppen. Rökgaserna från cementugnen leddes till en hög skorsten genom ett elfilter. I ett elfilter finns otaliga spänningsbärande metalltrådar. Stoftpartiklarna dras till laddningen i trådarna och fastnar där och rökgaserna passerar, betydligt renare. Den största olägenheten uppstod när man fått dåligt kol som bränsle. Då kunde kolmonoxidhalten stiga till över två procent vilket ledde till risk för explosion i elfiltret. Man blev då tvungen att låta rökgaserna passera filtret via en bypasskanal, i praktiken orenade.
Kravet från miljönämnden var att bypasskanalen måste få en teknisk anläggning för rening av de rökgaser som inte kunde ledas in i elfiltret. Ett diplomarbete vid Åbo Akademi löste problemet och efter en tid kunde också bypasskanalens rökgaser renas. Detta ledde till mycket mindre stoftutsläpp, vilket snabbt märktes i hela Pargas centrum.
De två senaste åren har jag spanat efter flugblomster på de ställen jag vet att de funnits, men förgäves. En kartläggning 1989 visade att vi då hade 149 exemplar av växten, 89 blommande exemplar och 60 bladrosetter utan blommor! Bristen på kalkdamm håller på att utrota denna sällsynta och otroligt vackra orkidé på den enda kända växtplatsen på finska fastlandet.
Är det helt otänkbart att kalkindustrin skulle få rätt att blåsa ut lite kalkstoft vart femte år på ett par hektar i de torra skogsbackar där orkidén har trivts?
Kari Penttinen
